I östra Tyskland finns krafter inom CDU som vill ta makten med stöd av det högerradikala AFD. Men på riksnivå är det inte troligt att CDU kommer att öppna för ett samarbete högerut.
I Danmark har Dansk Folkeparti rasat samman och i Sverige har SD tappat röster sedan valet. Båda partierna sneglar förmodligen på Tyskland där de högerradikala Alternativ för Tyskland (AFD) gått framåt i opinionen. I delstaterna Sachsen, Thüringen och Brandenburg är det val om ett år. Där är AFD till och med största parti. Alla delstaterna ligger i före detta Östtyskland.
När det gäller oppositionen mot högerradikalismen finns en stor skillnad mellan Sverige och Tyskland. I Sverige samverkar den traditionella högern med det högerradikala SD, medan det kristdemokratiska partiet CDU, som dominerar den politiska borgerligheten i Tyskland, hittills avvisat samarbete med AFD.
Även i Frankrike avvisar både det borgerliga partiet Republikanerna liksom Macron och hans parti ”Renaissance” tanken på att söka stöd från den yttersta högerkanten
Det knakar dock i fogarna även i Tyskland. Nyligen valdes för första gången en kandidat för det tyska högerradikala AFD till borgmästare på heltid. Även det valet skedde i östra Tyskland. Nu spekuleras om AFD kommer att släppas fram till makten även på delstatsnivå. Däremot är det få som tror att CDU kommer att öppna för samverkan med AFD på riksnivå.
Efter att Angela Merkel lämnade posten som partiledare har CDU rört sig i konservativ riktning. Den tidigare socialliberala partisekreteraren har bytts ut och ersatts av den konservativa Carsten Linnemann, som bland annat röstat emot förslaget om samkönade äktenskap. Förskjutningen har emellertid inte rubbat den dominerande synen på AFD. En majoritet anser fortfarande att CDU bör vara en ”brandvägg mot höger”.
I en artikel i DN nyligen förklarar den tyska statsvetaren Sven Jochem varför tröskeln för samarbete högerut är högre i Tyskland än i Sverige. Det är fortfarande mer känsligt i Tyskland med nationalistiska och chauvinistiska toner. Särskilt i det tidigare Västtyskland, medan man var sämre på att göra upp med landets historia i Östtyskland.
I Europa har högerradikala partier gått igenom flera olika faser. Allt fler söker stöd från ”mainstream”-partier. Det är en väg till makten, både för de högerradikala och för den traditionella högern. I de nordiska länderna har denna strategi fått fullt genomslag. Även i Italien och Österrike samverkar sedan länge de högerradikala partier med den traditionella borgerligheten.
I Tyskland håller CDU fortfarande emot. Även i Frankrike avvisar både det borgerliga partiet Republikanerna liksom Macron och hans parti ”Renaissance” tanken på att söka stöd från den yttersta högerkanten. Det är viktigt att Tyskland och Frankrike fortsätter att hålla de högerradikala partierna stången. Om även de bytte linje skulle vi få ett helt annat politiskt landskap.
De svenska Liberalernas förflyttning bör ses i en större europeisk kontext. Många liberaler i Europa höjer på ögonbrynen inför samarbetet här mellan L och SD. Bland annat har den liberala partigruppen i EU-parlamentet Renew riktat kritik mot de svenska Liberalerna och beslutat att inte bjuda in deras ledarskikt till möten.
Det enda traditionella borgerliga partiet i Sverige som uppträder i CDU:s och Macrons anda är Centerpartiet. Det går att kritisera C på många punkter – men detta ställningstagande inger respekt.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
