ledare Det finns ständigt nya skäl att sätta frågetecken kring relationerna mellan Sverige och Kina. Senaste affären handlar om att Sveriges Kinaambassadör Anna Lindstedt ska ha tagit initiativ till ett möte som ytterst syftade till att tysta Angela Gui, dottern till den kidnappade och fängslade svensken Gui Minhai.
Det är nu över tre och ett halvt år sen förläggaren som retat de kinesiska myndigheterna försvann från sitt hem i Thailand. Han dök senare upp i kinesiskt förvar och har i en rad påtvingade teveframträdanden ”erkänt” brott i form av tidigare trafikförseelser. Han har också sagt att han helst avstår från hjälp utifrån – läs Sverige.
Historien har allvarligt skadat de svensk-kinesiska förbindelserna, men från kinesiskt håll verkar man snarast nöjda med läget. Somliga, som till exempel Kina-kännaren Magnus Fiskesjö och ledarskribenten Patrik Oksanen, spekulerar om Kina kan ha valt ut Sverige som ett lämpligt testland för att se vad en hård chauvinistisk linje kan ge när man tvingar en liten exportnation att dansa efter sin pipa.
Kan Kina i egenskap av viktig handelspartner diktera vad vi i Sverige får eller inte får säga, vem vi får bjuda in till Sverige? Den som lever får se.
UD meddelar på sitt håll att man inte kände till något om det planerade mötet. Ambassadör Anna Lindstedt påstås alltså ha agerat på egen hand, vilket låter osannolikt. Hon är nu hemkallad och föremål för en omfattande internutredning. När det här skrivs är ännu ingen delgiven misstanke om brott, men enligt UD:s presschef kommer en inspektör att skickas till den svenska ambassaden i Peking. Brottsrubriceringen gäller misstanke om egenmäktighet vid förhandling. Straffet kan bli två års fängelse.
Kan Kina i egenskap av viktig handelspartner diktera vad vi i Sverige får eller inte får säga?
Redan nu är fallet unikt. Om det visar sig att svenska UD har haft bristande rutiner när det gäller hur man ska hantera påtryckningar från en överlägsen främmande makt, kommer en svart skugga att falla över utrikesminister Margot Wallström och kabinettssekreteraren Annika Söder.
Hela historien är väldigt märklig och visar hur omöjligt det har blivit att skilja mellan handelsfrågor och politik. Det är ovanligt att en ambassadör handlar ensam och på ett så informellt sätt genom kontakt med kinesiska affärsmän i ett ärende som till slut är en yttrande- och tryckfrihetsfråga. Hur står det egentligen till med integriteten? Har Lindstedt blivit manipulerad så att hon lockats att gå bakom ryggen på UD, eller är det på grund av ett djupt personligt engagemang som omdömet brustit?
Angela Gui berättar i ett blogginlägg och för SVT om hur utsatt och slängd till vargarna hon kände sig i sällskap med de kinesiska affärsmännen. Hur hon var tvungen att ha sällskap när hon gick på toaletten och hur de försökte övertala henne att ge upp sin aktivism och sluta prata med media. Bara då skulle hennes pappa släppas fri.
För svenska författare, journalister och människorättsaktivister är det här mycket dåliga nyheter. Att UD inte förmår värna rätten till yttrandefrihet ens på hemmaplan är inte bara skrämmande – det är en stor skandal.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
