Ledare Tack vare massflyktsdirektivet kan ukrainska arbetare i Sverige nu söka asyl, och arbeta under handläggningstiden. Det visar de möjligheter som uppstår om samhället sluter upp bakom alla arbetare.
Vi ska inte ha arbetskraftsinvandring till jobb där det inte råder brist på arbetskraft, sa migrationsminister Anders Ygeman i veckan när han presenterade regeringens satsning för att få bukt med fusk och utnyttjande inom arbetskraftsinvandring.
Självklart ska det vara prioriterat att människor inte utnyttjas på svensk arbetsmarknad. Brist på arbetskraft är däremot inte en ja eller nej fråga, utan ett dynamiskt koncept. Det är själva spelplanen.
Ta till exempel ukrainsk arbetskraft på svensk byggmarknad, där ett skifte har skett under våren. Alla ukrainare som befann sig i Ukraina senast i oktober förra året omfattas nu av det nya massflyktsdirektivet. De får med minimal handläggningstid rätt att arbeta.
Arbetarna kan kräva att få ut sin lön, kanske kan de kräva bättre säkerhetsutrustning
Över en natt blev de politiska flyktingar, och eftersom sådana demoniseras som för lata för att arbeta blev den upplevda utmaningen att skapa tillräckliga incitament för att anställa dem. Inom den debatten har konsensus länge varit att ett jobb med mindre bra villkor är bättre än inget jobb alls. Självklart ska så många flyktingar som möjligt arbeta under handläggningstiden, och i de ukrainska fallen kan det ta många år.
Helt plötsligt får ukrainska arbetare, som kanske de facto arbetat och utnyttjats i Sverige i flera år, en sak mindre att oroa sig för. De kan söka asyl och behöver inte längre jobba extra med att förbli osynliga. De arbetsköpare som utnyttjar dem kan inte på samma sätt hota med att skvallra om deras vistelse i Sverige. Arbetarna kan kräva att få ut sin lön, kanske kan de kräva bättre säkerhetsutrustning, kanske vill fler fack samarbeta med dem.
Tidigare har ukrainsk arbetskraft i bästa fall setts som ekonomiska flyktingar, men det hindrar inte att de behandlats som “dom som tar våra jobb”. De har tidigare kunnat söka asyl och gjort det i ganska stor utsträckning, främst för att kunna arbeta under handläggningstiden och kanske få möjlighet att etablera sig i Sverige genom en schysst arbetsgivare. Sådant händer. Eller så har de jobbat svart.
Statusen som illegala har gjort att de tar jobb ingen annan vill ha, jobb där det råder brist på arbetskraft givet att andra arbetare vet att staten och samhället är på deras sida och att de har rätt att säga ifrån .
Utan rätt till uppehälle i Sverige är man sårbar, och det påverkar vilka jobb man är beredd att ta och under vilka villkor.
Att ukrainsk arbetskraft har fått en delvis annorlunda utgångsposition på utnyttjningsskalan har inte förändrat efterfrågan på det arbete de utför, utan bara under vilka villkor det utförs.
Det är rimligt att staten säger att jobb under vissa omständigheter helt enkelt inte ska vara lagliga. Men när det handlar om arbete som behövs och där efterfrågan är accepterad eller till och med uppmuntras, till exempel behovet av ett nytt ROT-doftande kök, finns fler möjligheter.
Fallet med ukrainska arbetare i Sverige den här våren visar oss en annan väg. Staten och samhället kan sluta upp bakom arbetare och ge dem fler möjligheter. Det gör att färre arbetare tvingas ställa upp på vad som helst, och när det sker måste arbetsgivaren komma tillbaka med ett bättre bud.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
