Hoten mot demokratin Varför har de nya demokratierna så ofta misslyckats, blivit korrupta, laglösa maffiastater för att så småningom »räddas« av auktoritära »strongmen«? Det är dags för oss i Väst att utöva självkritik, skriver Ulf Dahlsten, research associate vid London School of Economics och senior advisor vid Global Climate Forum i Berlin i Dagens Arenas serie om hoten mot demokratin.
När Berlinmuren föll deklarerade filosofen Francis Fukuyama »The End of History« – en slutlig seger för de liberala projekten, för kapitalismen, för demokratin och de mänskliga rättigheterna. Han hade rätt i fråga om kapitalismen. Vi har fått en global marknadsekonomi, om än alltför oreglerad för att alla skall få del av dess fördelar.
Allt fler länder har också initialt fått ett demokratiskt styrelseskick, inte bara Ryssland och de gamla öststaterna utan också många afrikanska stater, Turkiet och ockuperade stater som Afghanistan och Irak. Bakom den »arabiska våren« låg demokratiska ambitioner. Väst har hjälpt till med att organisera och övervaka val och även om det konstaterades brister var slutomdömet oftast att valen varit legitima.
Så varför har det gått så snett? Varför har de nya demokratierna så ofta misslyckats, blivit korrupta laglösa maffiastater för att så småningom »räddas« av auktoritära »strongmen« som Putin, Orbán, Fattah al-Sisi och Erdoğan?
Det är dags för oss i Väst att utöva självkritik. För vad är det vi exporterat?
Det första misstaget är att vi exporterat en mycket formell demokrati, ett system där politiska partier tävlar om makten i fria val och frivilligt överlämnar den när de förlorar valen.
Men demokrati är så mycket mer.
Det andra är att vår modell av folkstyre bygger på att människor identifierar sig utifrån sin roll i ett industriellt samhälle, men det är det få som gör det i ett globalt perspektiv, vilket inte minst visas av att bara 5 procent är fackligt anslutna.
När vi exporterat systemet med politiska partier till Afrika har människor i många fall i stället anslutit sig till partier byggda på stamtillhörighet vilket bäddat för fortsatta interna oroligheter och majoritetsförtryck.
Vi behöver gå ifrån vårt formella tänkande när vi »exporterar« demokrati.
- Det första vi behöver komma ihåg är att demokrati i grunden är en värderingsfråga.
Vill vi förankra den är det framför allt tanken på människors lika värde och lika rätt att delta i samhällets skötsel vi ska förankra. Formell demokrati räcker inte.
Se på Ryssland, Turkiet och Ungern. De har formell demokrati men inte reell, eftersom deras demokratier inte är byggda på demokratiska värderingar.
Demokrati förutsätter en uppbyggnad av socialt kapital med tillit mellan människor.
- Det andra är att representativ demokrati måste bygga på förtroende. Vad människor måste få välja är personer de har förtroende för.
Det är symptomatiskt för hur vi själva urholkat den dimensionen när vi ersatt uttrycket »förtroendeman« med ordet politiker.
Demokrati förutsätter en uppbyggnad av socialt kapital med tillit mellan människor.
- Det tredje är att personligt ansvar måste kunna utkrävas. Det kräver ett oberoende rättssystem.
Forskningen visar entydigt att länder som gått från diktatur till formell demokrati utan att samtidigt införa en rättsordning har blivit till och med mer korrupta än tidigare.
- Det fjärde är att demokrati kräver utveckling av identiteter.
Man måste känna nationell identitet och samhörighet med andra i nationen om demokratin ska fungera på den nivån, vilket t.ex. sammanbrotten av Tjeckoslovakien och Jugoslavien visar.
Länder som gått från diktatur till formell demokrati utan att samtidigt införa en rättsordning har blivit till och med mer korrupta än tidigare.
Detta är också ett avgörande hinder för demokratins utveckling i Europa.
Vi behöver inte bara bygga rättsstater och bekämpa den utbredda korruptionen, vi behöver också utveckla en europeisk identitet.
Ulf Dahlsten är ordförande i Global utmanings samhällsekonomiska råd. Han är Research Associate vid London School of Economics och Senior Advisor vid Global Climate Forum i Berlin. Ulf Dahlsten har tidigare varit VD för Posten, statssekreterare (S) samt direktör i EU-kommissionen.
Detta är avsnitt 19 i serien om hoten mot demokratin. Läs tidigare artiklar här:
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
