Sverige har i dag ett skattesystem som missgynnar det näringsliv som ska skapa framtidens jobb och välfärd. Behovet av en övergripande skattereform där både inkomstskatter och rena företagsskatter ändras är stort. Den utredning som regeringen tillsatt, företagsskattekommittén, har fått ett för smalt mandat. Vi behöver en bred skattereform, inte ytterligare justeringar i det lapptäcke som det svenska skattesystemet utgör.
Det är positivt att regeringen utreder företagsbeskattningen, men redan i uppdraget finns en onödig begränsning om att inte se över inkomstskatternas betydelse för näringslivet. Ska företagsbeskattningsutredningen spegla sina analyser i den strukturomvandling svensk ekonomi har genomgått, måste den börja med en relevant verklighetsbeskrivning. I den är Sverige en kunskapsbaserad ekonomi där kvalificerad tjänsteproduktion står för merparten av tillväxt och nya jobb.
Men risken är stor för att den positiva utvecklingen hämmas av ett föråldrat skattesystem. En undersökning gjord av Handelns utredningsinstitut (HUI) på uppdrag av Almega, visar att det svenska skattesystemet missgynnar de kunskapsintensiva företagen. Jämför man faktorskatterna, skatt på produktionsfaktorerna arbete och kapital, framgår att de kunskapsintensiva tjänsteföretagen betalar i genomsnitt tio procent högre faktorskatter än övrigt näringsliv. Faktorskatterna i form av löneskatter, sociala avgifter och bolagsskatter slår direkt på företagens förmåga att producera välstånd i ekonomin.
Direktiven till företagsskattekommittén, ”Det är alltså viktigt att befintliga företag kan expandera, utländska företag etableras och nya företag bildas.”, är korrekta, men där har bolagsskatten en underordnad roll. I HUI:s och Almegas undersökning utgör den endast 7 procent av företagens faktorskatter, och gör inte mycket för att underlätta för företag att expandera och växa.
I företagens kalkyler för expansion och utländska företags etableringar är skatten på arbete, och framförallt marginalskatterna och arbetsgivaravgifterna, viktiga. Det svenska skattesystemet gör det notoriskt svårt att rekrytera och behålla nyckelmedarbetare. Företagsskattekommittén bör alltså studera effekterna av de orimliga faktorskatterna, där forskningsföretagen betalar högst skatt av alla.
I skattereformen 1991 togs en mängd undantag och särbestämmelser bort till förmån för ett enklare och mer enhetligt system. Inte minst såg dåtidens politiker skatternas betydelse för den ekonomiska tillväxten i Sverige, på väg att utvecklas till en kunskapsintensiv ekonomi.
Samma sak borde göras nu. Med en grundlig utredning i botten borde flera partier kunna komma överens om ett skattesystem som håller över tid och regeringar. Att stödja de välståndsskapande krafterna för att säkra framtidens välfärd. Sänk de höga marginalskatterna, sätt som mål att inkomstskatten ska vara helt platt, och minska de sociala avgifterna för företagen.
En skattereform handlar sannolikt om att växla skattebaser och beskatta annat än arbete. En väg kan vara att höja skatterna på negativ miljöpåverkan, harmonisera momsen och återigen beskatta fastigheter.
I de politiska högtidstalen uttalas ofta att Sverige ska vara en framgångsrik kunskapsnation. De politiker som begär mandat för att styra landet mot framtiden kan inte bortse från vikten av att stödja de välståndsskapande krafterna.
Ulf Lindberg, näringspolitisk chef Almega.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
