Borgarnas budget har liksom regeringens en fördelningspolitisk profil. Åt helt fel håll, skriver Vänsterpartiets ekonomisk-politiska talesperson Ulla Andersson.
Med alliansens budget går 4,3 miljarder årligen rätt ner i fickorna på den rikaste delen av befolkningen medan fattiga pensionärer och ensamstående mammor nu går miste om de viktiga förbättringar som Vänsterpartiet lyckades förhandla fram med S och MP.
Det tycks lätt att glömma när man ser alliansledarnas triumfatoriska leenden över att Stefan Löfven nu tvingas regera med deras budget, men det val vi hade i september var en tydlig markering mot deras politik.
Väljarna visade tydligt att de var negativa till den utförsäljningspolitik som i två mandatperioder nedmonterat den gemensamma välfärden och skapat större och större klyftor i det svenska samhället. Den samlade borgerligheten gjorde sitt sämsta val i modern tid.
Vänsterpartiet tog, som enda oppositionsparti, ansvar efter valet. Vi vill egentligen gå mycket längre när det gäller rättvis fördelning och att få en välfärd att lita på men vi var ändå stolta över det vi lyckades åstadkomma i våra förhandlingar med regeringen. Först överenskommelsen om vinst i välfärden som var en förutsättning för att vi skulle förhandla med regeringen om budgeten överhuvudtaget.
Därefter fick vi igenom flera viktiga förslag gällande mer resurser till en välfärd att lita på och för att minska inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män. Bland annat en stor satsning på mer personal i äldreomsorgen, höjd ersättning till långtidssjuka, satsning på förlossningsvården, på kvinnojourerna, gratis medicin till barn, höjd lägsta ersättning i föräldraförsäkringen, avskaffad straffskatt för fattigpensionärer och höjt underhållsstöd till ensamstående föräldrar som släpat efter ekonomiskt så länge.
Nu har borgarna, med hjälp av SD, tvingat igenom sin budget och därmed tvingat på väljarna en ytterligare omfördelning från fattiga till rika, och från kvinnor till män. För sju av tio av de rikaste i samhället är män, medan kvinnor utgör majoriteten i nederdelen av den ekonomiska pyramiden.
Den bistra sanningen är alltså att det är omåttligt rika män som miljardärerna Dan Olofsson, Harald Mix och Robert Andrén som är de allra största vinnarna på alliansens politik, med ett hov av något mindre rika bröder som applåderande svans. Alliansens budget är en fin julklapp till den rikaste delen av befolkningen.
De som inte får några julklappar i år är de ensamma fattiga mammorna och deras barn, de så kallade fattigpensionärerna, vilka oftast är kvinnor, och undersköterskorna i äldreomsorgen som hade sett fram emot att få fler arbetskamrater efter nyår. De kan inte göra några nya scheman eller ta bort de delade turerna.
Jag förstår att många är både bedrövade och känner en stor trötthet i det uppkomna läget, men uppgivna får vi inte bli. Tvärtom är det ännu viktigare att vi mobiliserar.
Det är hög tid att påminna sig om att om vi ska få en riktig omfördelningspolitik och en välfärd att lita på så behövs ett starkt vänsterparti som helst ska ingå i en rödgrön regering.
Vänsterpartiet ser fram mot extravalet med stor tillförsikt.
Ulla Andersson, ekonomiskpolitisk talesperson (V)
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
