Vänsterpartiet välkomnar dem som vill driva välfärdsföretag. Men vinstutdelningen till ägarna ska kraftigt begränsas och pengarna återinvesteras, skriver Ulla Andersson i en slutreplik till Vårdföretagarna.
Det kan tyckas en smula märkligt, men i Håkans Tenelius, näringspolitisk chef hos Vårdföretagarna, replik på min artikel om att ett fåtal herrar äger och driver större delen av den privata vården, så finns en röd tråd: Ivern varmed han försvarar vinstintressena.
Och intresset ljuger inte.
Privata företag i vård, skola och omsorg har också en avkastning på eget kapital på 28,7 procent. Det ska jämföras med tjänstesektorn som helhet där motsvarande avkastning är 19,0 procent. Därmed är företagen i svensk vård, skola och omsorg, som till större delen lever på skattepengar, drygt 50 procent lönsammare än sektorn som helhet.
Det är mycket pengar som står på spel. Det syns tydligt när nio av de tio största aktörerna inom vård och omsorg ägs av så kallade riskkapitalbolag. De lever till 100 procent av skattemedel så man undrar verkligen var risken finns, om inte hos skattebetalarna som får betala flerdubbelt när de privata går i konkurs och vinster tas ut.
Flera av riskkapitalbolagen redovisar inte ens hur stora vinster de gör i Sverige. Tittar man på utvecklingen av den så kallade mångfalden så verkar den bestå av att antalet bolag har växt medan kooperativ, stiftelser och ideella aktörer mer eller mindre har stått stilla inom välfärdsområdena.
När vården avreglerades uttrycktes förhoppningar om att många organisationer i den ideella sektorn skulle lägga bud för att driva sjukhus och äldreomsorg. Så blev det inte. Eftersom drivkraften bakom avregleringarna i så hög grad handlat om kostnadsminskningar vinner oftast ett lågt pris över kvalitet. Och de stora bolag som kan pressa ner kostnaderna effektivast vinner upphandlingarna, och köper dessutom upp allt fler mindre bolag, så att utvecklingen på sikt innebär oligopol, inte mångfald.
Vi har redan idag bara några få stora aktörer på vårdmarknaden, som i allt snabbare takt lägger under sig de mindre bolagen, av dem många drivna av kvinnor. Det är det jag avser med att små vårdbolag, som är i vårdsektorn av andra skäl än att dra in mesta möjliga vinst till ägarna, faktiskt skulle ha fördelar av Vänsterpartiets välfärdsmodell.
I vår modell kan non-profitbolag som drivs med hjälp av skattemedel, ha bättre möjligheter att utveckla sin verksamhet, än idag när man pressas av de stora vårdbolagens profitmaximering. Klart att det finns människor som kan driva företag med statslåneränta plus en procent. De som drivs av en vilja att bidra till kvalitetsutveckling med alternativ pedagogik eller nya vårdformer, är där för den saken, inte för att plocka stora vinster ur vår gemensamma välfärd.
Att ägare och ledningar i den privata vården idag domineras av män är heller inget som jag eller Vänsterpartiet har hittat på, utan det bygger på den undersökning som Dagens Arena gjort. Vårdbolagen ägs och drivs av män i hög grad, medan kvinnorna sliter ihop deras vinster.
Självklart ligger det i Håkan Tenelius intresse att sprida en bild av att det är kvinnor som driver välfärdsföretagen. Han försvarar starka ekonomiska intressen och då får man ta till de argument man behöver. Men det är inte bara vi på Vänsterpartiet som har sett att Tenelius bild är förvrängd. Bakom Syster Jane sitter broder Wallenberg, som alltid när den mansdominerade ekonomiska makten har fått vittring på lättförtjänt vinst.
Till Lotta Wiström, grundare och ägare till Sinnligt barnmorskemottagningar, och medlem i nätverket Välfärdens Grupp 8, vill jag framföra att jag är högst medveten om att många kvinnor gör ett enormt arbete inom vård, skola och omsorg. Kvinnor bär välfärden på sina axlar, i alla samhällen, även i Sverige. Och Vänsterpartiet är inte emot företagande inom välfärden, utan vi välkomnar dem som vill driva välfärdsföretag enligt vår SVB-modell, där vinstutdelning till ägarna kraftigt begränsas och pengarna återinvesteras.
Vi har i Sverige förmånen att lösa våra gemensamma behov genom den gemensamma sektorn. Vare sig vi behöver vård för att vi är sjuka eller omsorg för att vi är äldre ska vi behöva vara beroende av välgörenhet, eller av att familjen ska lösa allt. Det har lett till att vi har en lägre andel kvinnor som driver företag i Sverige men en betydligt större andel kvinnor som deltar på arbetsmarknaden än länder som valt en annan modell; bland annat den som Lotta Wiström förespråkar.
Vi ska inte behöva ordna våra behov av omsorg genom att starta egna företag, där de resurser som så väl behövs, går till privata vinster. I Vänsterpartiets välfärdsmodell är de företag välkomna som använder skattekronorna till den verksamhet de är avsedda för.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
