Ulrika Hagström (TCO) : Får inte ta 100 år för kvinnolönerna att komma i kapp

Mäns arbete värderas högre än kvinnors. Årliga lönekartläggningar måste återupptas och föräldraförsäkringen fördelas jämnare, skriver TCO:s jämställdhetsutredare Ulrika Hagström.

SVT Pejl redovisade i veckan en intressant genomgång av hur skillnader i inkomst mellan olika grupper har utvecklats i Sverige under de senaste tjugo åren. Fler har nu inte någon årsinkomst alls samtidigt som det är fler som har mycket höga inkomster.

Den genomsnittliga skillnaden i inkomst mellan kvinnor och män har enligt studien minskat med 10 000 kronor under dessa tjugo år. Trots det har män i dag 60 000 kronor mer i inkomst om året än kvinnor. Med inkomst menas inkomst före skatt, och det kan vara allt från lön till a-kassa och pension. Men den absolut viktigaste orsaken till inkomstskillnaderna mellan könen kommer från de stora skillnaderna i lön.

TCO har med hjälp av officiell statistik räknat ut att skillnaden i lön ligger på i snitt 50 000 kronor om året, och den siffran antar dessutom att alla jobbar heltid.

SVT:s slutsats är att det dröjer 100 år innan kvinnor hinner ikapp männens inkomstnivå med nuvarande ökningstakt. Fastän kvinnor under de senaste 20 åren har höjt sin utbildningsnivå har löneskillnaderna bara minskat marginellt. Det är stor skillnad mellan vad kvinnor får ut i lön för sitt arbete och vad män får. Kvinnors och mäns kunskap värderas olika. Trots en generellt lägre utbildningsnivå värderas mäns kunskap och arbetsinsats högre.

• Män har generellt högre lön än kvinnor i de allra flesta yrkesgrupper.
• Mansdominerade yrken och sektorer har högre löner än kvinnodominerade.
• Mansdominerade yrken och sektorer har större lönespridning än kvinnodominerade.
• Mellan män och kvinnor med högre utbildning är lönegapet som allra störst.

Det finns förklaringar till löneskillnaderna. Flera stora kvinnodominerade yrkesgrupper är felavlönade i förhållande till kraven på utbildning, ansvar och vad man måste prestera i yrket. Den svenska arbetsmarknaden är mycket könsuppdelad och kvinnodominerade yrken och sektorer värderas lägre än mansdominerade. I de yrken och sektorer där de flesta är kvinnor tjänar alla, också männen, mindre än i yrken där de flesta är män. Men även när kvinnor och män har samma arbete, kvarstår en oförklarad löneskillnad. Det som män gör uppfattas ofta som svårare än det kvinnor gör, oavsett om det är samma eller olika saker som de gör.

Vill vi ändra på dessa förhållanden, snabbare än på 100 år, räcker det inte med att vänta och se.

• För att börja med att skapa en ökad medvetenhet hos arbetsgivare och fack om vilka kriterier som ligger bakom lönesättningen av kvinnor och män, måste vi återuppta årliga lönekartläggningar och analys av löneskillnader som en del av diskrimineringslagens aktiva åtgärder.
• De politiska partier som säger sig vilja ändra på dessa förhållanden, och som finns representerade i olika kommuner och landsting, är också arbetsgivare som sitter på möjligheten att prioritera löneökningar i de kvinnodominerade sektorerna. Att skapa fler karriärsteg är också ett steg på vägen mot ökad lönespridning som ger möjlighet till bättre löneutveckling under yrkeslivet, även inom kvinnodominerade yrken och branscher. Utbildning och erfarenhet måste avspeglas i lönen, inte bara för män.
• Regeringen skulle kunna börja med att driva på ytterligare för ett jämnare föräldraledighetsuttag. Det är hög tid att reservera ytterligare månader för varje förälder. Än i dag drar sig män för att dela jämställt på föräldraledigheten av oro för negativa reaktioner från arbetsgivaren. Återinför också Försäkringskassans uppdrag att verka för ett jämställt uttag. Att bara informera om följder av olika val är inte tillräckligt.