Omsorgsjobb har en lång historia av nedvärdering. Facket behöver ta till nya strategier, skriver Ulrika Lorentzi, utredare på Kommunal.
Går det att förbättra arbetsvillkor och löner för de som arbetar i välfärden? Trots att svenskar uppskattar välfärd är det påfallande svårt att skapa goda arbetsvillkor i omsorgssektorn. Senast i förra veckan kom en ny avhandling som visar att två av fem anställda inom äldreomsorg funderar på att lämna sitt arbete.
En pressad arbetssituation med ständig personalbrist och krav på att jobba snabbare gör att personalen slits ut fysiskt eller bryts ned av att inte kunna göra ett bra jobb.
Omsorgsjobb har en lång historia av nedvärdering. Det är ett osynliggjort arbete som kvinnor har gjort obetalt. Den kompetens och de förutsättningar som behövs för att ge god omsorg har inte beskrivits tillräckligt väl. Välfärdssektorn har inte heller värderats som avgörande för att samhället ska fungera, tvärtom har den kallats tärande.
På senare år tillkommer en ny historia av nedvärdering. Arbetsmarknaden polariseras allt mer. De nya jobben har antingen höga eller låga kvalifikationskrav. Störst är ökningen av jobb med både låg lön och låga kvalifikationskrav.
I välfärdssektorn blir polariseringen tydlig när arbetsgivare vill öka andelen anställda med högskoleutbildning, utan att ha funderat över hur hålet efter yrkesutbildad personal som barnskötare och undersköterskor ska fyllas. Det sker också parallellt med att det växer fram en låglönearbetsmarknad med outbildad, tim- eller visstidsanställd, ”utbytbar” personal för de delar av välfärdstjänsterna som anses vara okvalificerade, som städning och barnpassning. Majoriteten av dem som anställs där är kvinnor, ofta med utländsk bakgrund.
Den här utvecklingen på arbetsmarknaden leder till ett ojämlikt och ojämställt samhälle. Hårdast drabbas de som står längst ned på klass-kön-etnicitetstrappan. Men i förlängningen drabbas alla. Som ekonomhistorikern Soheyla Yazdanpanah skriver i den nya antologin Den feministiska utmaningen. Mot en jämställd arbetsmarknad (Premiss/LO): ”Den ökande ojämlikheten är ett hinder för jämställdheten samtidigt som jämlikheten är vägen till jämställdheten.”
En grundtanke i boken ”Den feministiska utmaningen” är att den fackliga rörelsen behöver utmanas med en uppdaterad feministisk analys. I mitt kapitel i boken skriver jag om att lämna ett manligt arbetarideal och inse att dagens arbetarklass ser annorlunda ut.
Fackföreningsrörelsen behöver enas om strategier som omfördelar löneökningar från mansdominerade till kvinnodominerade yrken. Detta behöver kombineras med ett arbete för erkännande av den kompetens som krävs i kvinnodominerade arbetaryrken.
När det gäller att förbättra villkoren för välfärdsarbete lyfter jag fram tre delstrategier:
1. Beskriv omsorgsarbetet, arbetet med känslor i mötet mellan omsorgsarbetare och brukare.
2. Visa på vilket sätt omsorgsarbetares arbetsvillkor hänger samman med brukarnas behov och rättigheter och med kvaliteten på omsorgen.
3. Visa att omsorg är en samhällelig nytta och därmed få stöd bland medborgarna för rättvisa löner.
De här strategierna är avgörande både för Kommunals medlemmar och för hela fackföreningsrörelsen. Det handlar om att få fungerande välfärdstjänster där de anställda kan göra ett bra jobb och utveckla sin kompetens. Det handlar om att välfärdstjänsterna ska erbjuda bra arbetsvillkor, både vad gäller lön och arbetsmiljö. Det handlar om att det ska gå att rekrytera personal till välfärdssektorn – även män – utan att de behöver falla allt för mycket varken i inkomst eller i status.
Slutligen handlar det också om att säkra viljan hos befolkningen att gemensamt bidra till en välfärd fördelad efter behov.
Ulrika Lorentzi, utredare fackförbundet Kommunal
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
