Ultimatum med usel tajming

ledare Ett misstroende mot regeringen skulle bereda vägen för en regering ledd av Moderaterna och med stöd av SD. Eller också en återkomst för ett nytt januariavtal.

Med drygt ett år kvar till valet är det som om några de politiska partierna har glömt bort det totala dödläge som rådde efter valet 2018.
Ett år då ingen tycktes kunna forma en fungerande politisk majoritet. Ett år då det till slut blev Januariavtalet som löste upp knutarna.
Socialdemokraterna fick göra stora eftergifter för att det inte skulle bildas en högerregering med stöd av Sverigedemokraterna. Rent politiskt framstod Centern och Liberalerna som de stora vinnarna rent politiskt.
Först ut var Liberalerna. Med beskedet att de hellre samarbetar med Sverigedemokraterna än med Socialdemokraterna valde de helt enkelt att glömma bort alla fördelar de fått genom Januariavtalet. Och alla risker för en liberal politik som följer av att göra sig beroende av Jimmie Åkesson.

Det är nog ändå en poäng att vänta med misstroendevotum tills det föreligger ett faktiskt förslag.

Och nu är det Vänsterpartiet som ställer regeringen inför ett ultimatum. Partiet kräver att regeringen drar tillbaka alla tankar på att införa marknadshyror.
Som om det där året av politisk limbo aldrig existerat. Som om hotet att Sverige skulle få en högerregering stödd av ett parti med rötterna i nazismen bara var en ond dröm, och inget man behöver förhålla sig till i verkligheten.
Aftonbladets ledarskribent Zina Al-Dewany var inne på samma linje i en ledare nyligen. Hon skrev om hyresförslaget och om de förändringar i LAS som också är en del av januariavtalet.
”Båda förslagen läggs fram av en socialdemokratisk regering. Det är svårt att inte ställa frågan: hatar sossarna sig själva?” skrev Aftonbladet.
Det är en märklig formulering.

Ingen tror väl på allvar att en regering med Socialdemokraterna och Miljöpartiet som också hade egen majoritet i riksdagen skulle lägga fram de här förslagen?
Ingen tror väl att detta skulle blivit av utan Centern och Liberalerna.
Förstå mig rätt nu. Marknadshyror är ett riktigt uselt förslag, till och med i den begränsade form som nu föreslås, nämligen att det blir tillåtet med marknadshyror i nybyggda bostäder. Och det vore utmärkt om det fanns en öppning för att låta parterna på bostadsmarknaden ta över frågan, som V föreslår.
Men dels är förslaget ännu bara på utredningsstadiet. Det är nog ändå en poäng att vänta med misstroendevotum tills det föreligger ett faktiskt förslag. Dels måste alla eventuella motreaktioner vägas mot alternativen.
Där kommer erfarenheten från perioden efter valet kommer in i bilden. Ett misstroende mot regeringen skulle bereda vägen för en regering ledd av Moderaterna och med stöd av SD. Eller också en återkomst för ett nytt januariavtal. Möjligen en regering bestående av Centern och något parti till som regerar med växelvisa uppgörelser till höger och vänster.
Det är ett matematiskt faktum. Några andra alternativ föreligger inte.
Om inte annat bevisas det av att Vänsterpartiet skulle behöva stöd av just Sverigedemokraterna för att fälla regeringen.
Så vilket av dessa alternativ föredrar Vänsterpartiet?
Och vilket av dem tror Nooshi Dadgostar skulle avstå från att lägga fram ett förslag om marknadshyror?