DEBATT Rapporteringen av händelserna i Chile är knapphändig och vinklad. Vi kräver därför att svensk media slutar att oreflekterat reproducera bilden som de chilenska medierna och i förlängningen den chilenska regeringen vill att vi ska se, skriver Rossana Dinamarca, bröderna Salazar samt ytterligare ett 50-tal debattörer.
Vi är många som med växande oro följer utvecklingen i Chile. Släkt och vänner skickar videor och foton från ett land under belägring. President Sebastián Piñera har satt in militären som tagit över gatorna. Undantagstillstånd har utfärdats i flera städer, men i svensk media är rapporteringen knapphändig och vinklad.
I Sverige finns det cirka 60 000 medborgare med chilensk bakgrund. Många av dem kom hit som flyktingar på 1970- och 80-talet under Augusto Pinochets militärdiktatur. Därför går det nu kalla kårar längst ryggraden på många svensk-chilenare när vi idag, 46 år efter militärkuppen 1973, ser bilder från Santiagos gator som skulle kunna vara hämtade direkt från diktaturens dagar. I videor på sociala medier syns hur poliser är delaktiga i plundring av affärer. Människor blir misshandlade av militär och polis och i dagsläget rapporteras om ett mörkertal av döda och tusentals frihetsberövade.
Det chilenska folket kräver presidenten Sebastian Piñeras avgång men Piñera slår ifrån sig och hävdade i ett tv-sänt tal på söndagskvällen att man befinner sig i krig mot en mäktig fiende. De enda som är beväpnade i den här kampen är militären och polisen som brutalt slår ner mot en obeväpnad befolkning som inte har annat än mobiltelefoner och kastruller. Egentligen är det Piñeras regering som står för kriget mot det egna folket när de utövar sina demokratiska rättigheter.
Svensk media har i detta läge en viktig roll i att rapportera balanserat och nyanserat.
Svensk media har i detta läge en viktig roll i att rapportera balanserat och nyanserat. Varken SVT eller SR har egen korrespondent på plats i Chile. Istället har public service, liksom andra svenska medier referat till chilensk högermedia. Public service och andra medier har okritiskt reproducerat Piñeras manipulerade nyheter.
Rapporterna från Sveriges Radios Latinamerikakorrespondent, Lotten Collin, är närmast direkta citat från chilensk media – som förmedlar den chilenska regeringens bild av händelserna. Ingen ansats har gjorts för att förmedla demonstranternas perspektiv eller intervjuat chilenare på plats. Henrik Brandão Jönsson skriver oreflekterat i Dagens Nyheter (21/10–19) att ”en general har tagit kommandot över huvudstaden Santiago och infört […] utegångsförbud, vilket inte inträffat i Santiago sedan demokratin kom tillbaka”. Nathan Shachar skriver i Dagens Nyheter (22/10–19) att “minnet av dem som trotsade diktaturen med risk för livet har skänkt gaturadikalismen en glans av legitimitet”. En respektlös formulering mot alla som med risk för livet trotsade diktaturen. Ett ignorant uttalande som framställer barn och barnbarn till offer för militärdiktaturen som några bortskämda snorungar när de utövar sina demokratiska rättigheter och möts av beväpnade militärer.
Sveriges kolonialistiska syn på Latinamerika kommer också till uttryck när svenska medier fokuserar på rapporter om vandalism och plundringar. Det skapar ett sensationsbaserat narrativ människor beskrivs som irrationella över att man höjt priset för kollektivtrafiken med “endast” 50 öre. Istället för att visa bilder från de många och omfattande fredliga demonstrationerna väljer svensk media att publicera bilder där Chiles gator ser ut som katastrofområden. Var är bilderna på folket som utmanar eliten och en stat som till och med har privatiserat vattnet? Var är berättelserna om ungdomar som säger till statsmakten “Min farfar var rädd. Jag är inte rädd” och där folket uttrycker “Ni har tagit så mycket från oss att ni till och med har tagit vår rädsla. Vi är inte rädda längre.”
De oroväckande nyheter som nu når oss via sociala medier och via familj och vänner i Chile är, förutom att människor skadas vid fredliga manifestationer, att dödssiffran ökar och att människor, många unga, rapporteras som saknade. Allt känns skrämmande bekant och visar bara ytterligare att man försöker att få en opinion med sig för att berättiga militärens närvaro på gatorna samt försvara dess övervåld.
Vi kräver därför att svensk media slutar att oreflekterat reproducera bilden som de chilenska medierna och i förlängningen den chilenska regeringen vill att vi ska se. Vi kräver en kontextbaserad, nyanserad och saklig nyhetsrapportering där det vi ser och får höra direkt från Chile inte står i bjärt kontrast till det som skrivs i svenska medier. Vi kräver att svenska journalister tar sitt ansvar och vaknar upp ur sin koloniala dvala.
(Först igår landade SVTs utrikeskorrespondenter i Chile och nu är även SRs utrikeskorrespondent på plats.)
Macarena Dusant, konstvetare
Leonor Jaramillo Wastesson, lärare
Rossana Dinamarca, f.d riksdagsledamot
Irene Molina, forskare vid Uppsala universitet
Paloma Madrid, koreograf
Gonzalo Vargas/Talisto, musiker
Paula Urbano, konstnär
Cristian Quinteros Soto, konstnär
Hans Davis, konstpedagog och curator
Paloma Halén Román, arrangör och frilansskribent
Ofelia Jarl Ortega, koreograf
César Púas/Falakumbe, musiker
Susana Vallejos, arkeolog och doktorand
Carla Garlaschi/Princess Prada, konstnär
Macarena Cerda, barn- och ungdomsvetare
Yolanda Aurora Bohm Ramirez, författare och artist
Cecilia Ferrer Maldonado, student
Yanira Jimenez Arias, kommunikatör
Jeannette Montoya, pedagog och konstnär
Jorge Contreras, författare
Alejandro Montero Bravo, konstnär
Amanda Guerra, student
Karoline Montero Araya, bildjournalist
Emma Pizarro
René León Rosales, forskningsledare, Mångkulturellt centrum
Olinda Mena, ex presa política – Coordinadora europea de ex presos políticos Chilenos.
Amanda Ferrda, kulturskribent och koordinator, Grafikens Hus
Natalia PonceMontoya, student
Mireya Echevrría Quezada, chefredaktör Kontext
Mariana Luci Carvajal Zamora, Socionom och dramapedagog
Mariana Silv Varela, Textilkonstnär
Emma Dominguez, konstnär
Marko Saez, musikproducent
Patricia Palma, journalist
Ricard Estay, konstnär
Paola Zamora, curator
Masse Salazar, musikproducent
Salle Salazar, musikproducent
Cristian Dinamarca, musikproducent
Valeria Montti Colque, konstnär
Luis Ojeda Irarrazabal, Restauratör
Alicia Olivas Del Pozo, student
Johanna MoltSalinas, förskollärare
Amparo Ortea Rayo, psykolog
Alexis Zeiss, dokumentärfilmare
Alejandra Lundén, konstnär och språklärare
Carlos Martinez, konstnär
Irene Jería Lopez, lärare
Adelaida Gatica, ateljerista och keramiker
Pamela Leal Viñals, musiklärare och DJ
Luciano Leiva, curator och bokare
Cassandra Lorca Macchiavelli, inredningsarkitekt
Amparo Ortega Rayo, psykolog
Maria-José Iglesias Peralta, Statsvetare
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
