Ingen tror att Marine Le Pen vinner valet nästa år. Men man ska inte underskatta politikerföraktet i Frankrike.
På söndag är det dags för första rundans primärval i det franska högerpartiet Les Républicains. Även vänsterns hopp står just nu till att den vettigaste kandidaten vinner. För står tidigare president Sarkozy som kandidat kan det bli svårare att mobilisera vänstern om det troliga händer – att andra omgången handlar om högern mot extremhögern. Marine Le Pen är självsäker efter Donald Trumps valseger.
Hon beskriver Trumps seger som »ytterligare en byggsten i formandet av en ny värld«, där Storbritanniens utträde ur EU utgör en den första och Trump den andra.
Frankrike är hårt pressat, efter flera terrordåd, och med ett undantagstillstånd, som regeringen och president Hollande nu vill förlänga ytterligare, fram till presidentvalet. Undantagstillståndet gör att polisen får extraordinära befogenheter i jakten på terrorister, bland annat kan de söka igenom människors hem utan domstolsbeslut och tvinga människor som anses hota säkerheten att dagligen anmäla sig hos polisen. Det är ett klimat där islamofobin har fått växa. Och där rädslan späs på av tungt beväpnade poliser på gatan.
Det är kanske till och med sannolikt att Marine Le Pen kommer att nå andra omgången av presidentvalet. Men att hon skulle vinna känns väldigt långtgående. Fransmännen har dessutom redan testat en gång, när pappa Le Pen nådde presidentvalets andra omgång 2002 och där Jaques Chirac vann med drygt 82 procent av rösterna. Sittande socialistiske presidenten Hollande är dock så impopulär att han fortfarande inte har gjort helt klart om han kommer ställa upp, vilket i så fall vore en sensation.
Socialistpartiet verkar närmast ha imploderat, och den förnyelse som möjligen finns kommer från center-vänster-kandidaten Emmanuel Macron. Han deklarerade väntat i veckan att han kommer att ställa upp. Hans rörelse En Marche samlar många medlemmar, men är mer av en tredje-vägen-rörelse. Kan en fransk Tony Blair lyckas 2017? Tredje vägens politik nådde sitt bäst-före-datum för tio år sedan. I stället skriker vänsterväljarna post finanskrisen efter nya visioner.
Frankrike är ett utpräglat elitsamhälle, alla politiker och höga politiska tjänstemän har gått i samma skolor. President Hollande har extremt låga popularitetssiffror. I valet 2002 som han vann var Chirac under utredning för korruption – en intressant parallell till årets USA-val, där den hårda granskningen av Hillary Clinton sannolikt bidrog till hennes förlust. Det man kan behöva se upp med är om samma uppror mot eliten – i det franska fallet ett helt rimligt krav på icke-korrupta politiker som inte alla umgås i samma klickar i Paris – spelar in annorlunda nu. Den lärdomen av Brexit och Trumps valseger är det viktigt att dra i tid.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
