Den vänster som inte förmår utmana högerns ekonomiska politik är dömd att förlora, skriver Hanna Cederin, ordförande Ung vänster.
Det finns något uppenbart orimligt i ett samhälle där vi alltid verkar ha råd med ytterligare ett köpcentrum, men aldrig pengar till satsningar på skolan och välfärden.
Medan den privata konsumtionen har ökat snabbt har den offentliga konsumtionen hållits tillbaka. Hos regeringen är ”ladorna tomma” trots att Sverige är rikare än någonsin. Istället för att prata om hur skattehöjningar ”drabbar” människor är det tid att visa på hur de låga skatterna påverkar livsvillkoren.
”Vi vill inte slå mot människors ekonomi.”, ”Hushållen har anpassat sig till lägre skatter.” Ungefär så brukar det låta när Socialdemokraterna argumenterar mot höjda skatter oavsett vilken typ av skatter det gäller. Argumenten går igen när det gäller höjda inkomstskatter, nedtrappning av ränteavdragen eller återinförd fastighetsskatt.
Till och med om bolagsskatten, som den tidigare högerregeringen sänkte kraftigt, fick vi höra samma argument om att anpassa sig till förändringar. Visst ska människors ekonomiska förutsättningar vara förutsägbara, men med denna borgerliga logik, som Socialdemokraterna har anpassat sig till, är skatter alltid omöjliga att höja men aldrig att sänka.
Sänkta skatter kommer inte gratis. I skattesänkningarnas spår faller skolresultaten, köerna i sjukhusens väntsalar blir längre och de sociala skyddsnäten allt mer ihåliga. Människor börjar känna att man inte kan lita på den gemensamma välfärden. Klyftorna mellan de som tjänar mycket och de som har låga inkomster växer. Män gynnas på kvinnors bekostnad.
2014 års riksdagsval handlade om konflikten mellan sänkta skatter och bättre välfärd. Folket hade fått nog av högerns skattesänkningslinje, man hade sett konsekvenserna den fick för välfärden och hur den resulterade i växande klyftor. Detta utan att för den sakens skull, som Moderaterna hävdade, leda till lägre arbetslöshet.
Den borgerliga regeringen sänkte skatterna med närmare 140 miljarder, men skattekvoten, skatternas andel av BNP, har fallit trendmässigt ända sedan millennieskiftet. Den fackliga tankesmedjan Katalys konstaterade i en rapport från hösten 2013 att om vi skulle ta ut lika mycket i skatt idag som år 2000 skulle det i år finnas 330 miljarder mer till välfärden. Det motsvarar mer än fem gånger statens kostnader för utbildning och universitetsforskning.
För högern är sänkta skatter både ett självändamål och en strategi. Syftet är att just omfördela samhällets resurser från det vi styr gemensamt till det som kontrolleras av var och en för sig, men också att undergräva den offentliga välfärden. När gemensam vård, skola och omsorg inte räcker till är det lättare att få stöd för privatiseringar och utförsäljningar. Var är motstrategin från vänster?
Det finns ingen anledning för Socialdemokraterna att anpassa sig till den borgerliga skattepolitiken. Vad som däremot finns är ett kompakt stöd bland svenska folket för en generell och offentlig välfärd. Tidigare undersökningar har visat att man är beredd att betala mer i skatt så länge pengarna går till välfärden.
Mitt råd till finansministern är: höj skatten. Den svenska arbetarrörelsen måste dra slutsatser av den dyrköpta läxan för vänsterregeringar runt om i Europa. Så länge man inte vågar utmana det senaste decenniets skattesänkningslinje kommer hålen i välfärden inte kunna lagas. Den vänster som inte förmår utmana högerns ekonomiska politik är dömd att förlora.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
