Ung Vänster: Lägg skulden där den hör hemma

Hovrättens dom i förra veckan visade att till och med då kvinnan inte är medveten om vad som händer, är det hennes ansvar att stoppa övergreppet. Det är hög tid att lägga skulden där den hör hemma. Det skriver Stefan Lindborg och Tove Liljeholm (Ung Vänster).

Debatten om mäns våld mot kvinnor är ständigt lika aktuell. Nyligen har flera uppmärksammade fall diskuterats i media. Trots att det inte är något nytt samhällsproblem, upphör man aldrig att förvånas kring de mytbildningar som omger debatten om det sexualiserade våldet. I samhällsdebatten ursäktas våldtäktsförövarna och i stället problematiseras offrens beteenden. Det är hon som har haft för kort kjol, hånglat med fel kille eller inte sagt nej tillräckligt tydligt. I stället för att lägga ansvaret för övergreppet på den som begår brottet, läggs ansvaret på offret.

Detta synsätt har varit genomgående i diskussionen kring sexualiserat våld under sommaren. Samhällets svar på den senaste tidens överfallsvåldtäkter har varit att tjejer helst ska hålla sig inne efter mörkrets inbrott och definitivt inte gå ut utan sällskap. Processen mot Julian Assange har fortsatt att präglas av konspirationsteoretikers försök att bortförklara det han anklagas för. I förra veckan friade hovrätten en man från anklagelser om att ha våldtagit sin sovande flickvän. Rättens motivering var att uppsåt saknades och mannen beviljades skadestånd. Till och med då kvinnan inte är medveten om vad som händer, är det alltså hennes ansvar att stoppa övergreppet.

Det är väl belagt att de flesta övergrepp begås av en person man känner sedan tidigare. I våras uppmärksammades en studie från Linköpings universitet, som visade att var tionde tjej på gymnasiet har blivit övertalad eller tvingad till sex mot sin vilja. I ungefär hälften av fallen var förövaren jämngammal med tjejen – det är pojkvännen, killkompisen eller ragget på festen. Ändå är det i den allmänna debatten omöjligt att tänka sig våldtäktsmannen som något annat än utstött, psykiskt sjuk eller på andra sätt avvikande. De gånger förövaren är klassens snygga kille, en trevlig familjefar eller grundaren av Wikileaks, möts offren av misstro. Det är dags att göra upp med bilden av förövaren som den utstötta galningen, när det i de allra flesta fall egentligen är den ”vanlige killen”.

Många tjejer och kvinnor har antingen själva erfarenheter av sexualiserat våld, eller känner någon som har blivit utsatt. Nästan alla tjejer förhåller sig till våldet och risken för att drabbas, på ett eller annat sätt. Samtidigt är sexualiserat våld något man sällan pratar om, som därför – trots att det berör de flesta – blir tabu eller skambelagt. Feministiskt självförsvar är ett sätt att skapa skilda rum för kvinnor och tjejer för att dela med sig av sina erfarenheter och för att hitta verktyg för att hantera våldet. Ung Vänster kräver att feministiskt självförsvar införs i skolundervisningen.

Det sexualiserade våldet är komplext. Bara en ytterst liten del av alla övergrepp blir någonsin anmälda hos polisen. En ännu mindre del går sedan vidare till en fällande dom. Personal inom rättsväsendet måste få regelbunden utbildning om sexualiserat våld, för att garantera offren ett bra bemötande. En granskningskommission för mäns våld mot kvinnor bör tillsättas för att utreda de anmälningar som inte har lett till åtal. Kommissionen ska ta fram förslag på hur fler anmälningar kan leda till fällande dom.

Mäns våld mot kvinnor är ett stort samhällsproblem och måste börja tas på större allvar. Så länge samhället väljer att blunda för vilka som är gärningsmän vid de sexualiserade våldsbrotten, kommer det att bli tjejer och kvinnor som får ta ansvaret och känna skam för det som hänt. Skulden måste läggas där den hör hemma – det är inte tjejer som ska skylla sig själva, det är killar som måste sluta våldta.

Stefan Lindborg, ordförande Ung Vänster
Tove Liljeholm, vice ordförande Ung Vänster