En bruttosoliditet på 20 procent borde vara ett minimum för storbankerna och inte som nu runt fyra procent, skriver Viking Lindberg, ekonomiansvarig och Hanna Bergman medlemsansvarig i Unga Feminister.
Regeringen och Vänsterpartiet vill höja bankernas avgift till resolutionsfonden. Anledningen sägs vara att öka den finansiella stabiliteten. Men själva syftet med fonden är att hjälpa banker som krisar. De rödgröna gör alltså inget för att undvika att storbankerna ska krisa, utan vill att de ska landa mjukt när de väl gör det.
Förra året gjorde de fyra storbankerna en gemensam vinst på 92 miljarder kronor. Detta är bara möjligt för att storbankerna har väldigt lite eget kapital. Deras bruttosoliditet ligger runt fyra procent, alltså lånar de ut cirka 25 kronor för varje krona de har i eget kapital. En rätt taskig buffert. Speciellt om en jämför med de mindre sparbankerna eller vanliga företag, där motsvarande siffra oftast ligger på minst 15 till 20 procent.
Storbankerna kommer undan med detta på grund av sina så kallade riskvikter, att de ska ha ett eget kapital som motsvarar risken i deras utlåningar. Med tanke på att de svenska hushållen är väldigt skuldsatta, att finanssektorn är helt beroende av internationell finansiering och att det regelbundet varnas om en bubbla på bostadsmarknaden, kan en tycka att kapital i förhållande till riskerna låter som en rätt bra idé.
Vi kör rakt mot en bergvägg och de rödgröna väljer att sätta på sig en hjälm.
Men icke! Det är nämligen bankerna själva som får bestämma riskerna på sina utlåningar. Valet bankerna står inför är alltså detta: ska vi säga att vi tar en låg risk och få en hög vinst eller ska vi säga att vi tar en hög risk och få en låg vinst?
Om inte den gemensamma vinsten på 92 miljarder för 2016 talar tillräckligt för vilket alternativ storbankerna väljer kan vi titta lite närmare på Nordea. Deras vinst blev 41 miljarder! Vilket är rätt anmärkningsvärt, med tanke på att SvD Näringsliv i juni 2016 kunde avslöja att Nordea har underskattat riskerna i sin utlåning till företag och saknade upp till 80 miljarder (!) i eget kapital.
Bankerna har dock en poäng – de står inte för risken. Det gör du, jag och alla andra skattebetalare.
De rödgrönas utspel bevisar detta. Bara det att vi har en fond för detta visar att staten kommer rädda bankerna. Lägg till att vi förra året införde ett skuldankare, för att ha lite fallhöjd om det blir kris, så stärks endast denna bild.
Vi kör alltså rakt mot en bergvägg i full fart och de rödgröna väljer att sätta på sig en hjälm.
Unga Feminister vill istället stanna bilen och skapa en stabil finansmarknad, på riktigt. Ett första steg i rätt riktning är att överge systemet med riskvikter och återkapitalisera storbankerna. En bruttosoliditet på 20 procent borde vara ett minimum för dessa samhällsbärande institutioner.
För den stora kostnaden av finanskriser kommer inte i form av pengar som staten skjuter in i krisande banker. Den kommer i form av arbetslöshet när konsumtionen minskar, dålig framtidstro, misstro mot politiker, populism, ett hårdare politiskt klimat med splittring och en allt starkare högerextrem rörelse. Trots att Sverige klarade sig bra genom den senaste krisen så tror jag att det är flera som känner igen de tongångarna – och vi vill byta sång.
Viking Lindberg, ekonomiansvarig och Hanna Bergman medlemsansvarig i Unga Feminister
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
