Ledare De unga som är motorn i pandemin måste inse att deras beteende kommer att kräva sjuksköterskor och undersköterskor som inte finns, öka den redan stora lärarbristen, och bidra till både egen och andras arbetslöshet.

Allt såg ju så bra ut, med låga smittal och få döda. Gymnasieskolorna öppnade, 70-plus fick leva med samma regler som andra och besöksförbudet upphävdes från oktober. Vi fick några veckors frist. Men varningarna för riskerna med trängsel på bryggor, krogar och stränder fick inte någon effekt. Den andra vågen som nu är över oss smittar nu fyra gånger fler i åldrarna 17–29 år än äldre grupper.

Många ungas oro för att smittas och smitta har minskat sen i våras, enligt senaste Ungdomsbarometern. Men när covid-19 cirkulerar i en stor grupp i åldersspannet 16 till 35 får den inte bara konsekvenser för föräldrar och far- och morföräldrar, utan också för den egna framtiden. I takt med att corona nu blivit de ungas sjukdom är det också betydligt fler i gruppen som blir allvarligt sjuka.

Staplarna över gruppen under 30 som behöver intensivvård växer. 180 barn och unga under 29 har fått IVA-vård och ett antal får allvarliga och långvariga symptom. En av dem är 20-åriga HV71-målvakten Anna Arnholt, som varit covid-sjuk i 220
dagar – och inte vet om hon någonsin kan spela igen.

De allmänna råd myndigheterna förväntar sig att vi ska följa borde räcka även för de unga menade Folkhälsomyndigheten i somras. Nu skärps tonen: »I en kris som den här måste var och en göra sitt, inte bara för att lagen säger det, utan för att samvetet säger det. Följ Folkhälsomyndighetens råd, leta inte kryphål, obstruera inte«, sade socialminister Lena Hallengren (S) när strängare regler infördes.

Är det då dags för ett nytt grepp i strategin och särbehandla de som regelskolkar mest?

För oss är det ett misslyckande för vi har ju jobbat med att informera och prata om det hela under hela hösten«, säger gymnasiedirektören Mikael Cederberg i Östersund, där ett stort utbrott bland gymnasieelever kopplas till festande under allhelgonahelgen. Nu funderas det febrilt på vad föräldrarna kan göra, vad skolan kan göra, vad myndigheterna kan göra för att öka de ungas ansvarskänsla. Ska det vara mer tvingande restriktioner än rekommenderande råd?

Smittskyddet planerar nya kampanjer. Det sneglas på Tyskland som fått uppmärksamhet för en reklamfilm där kriget mot corona ska vinnas genom att ungdomarna lägger sig på sofflocket och äter chips istället för att gå på fester med hundratals deltagare. Oavsett hur budskapet formas är det framförallt fyra faktorer som avgör om samhället ska klara denna ungdomsdrivna pandemi.

  • De måste inse att deras beteende får externa effekter, som sämre utbildning, längre vårdköer. Smittspridningen kräver sjuksköterskor och undersköterskor som inte finns, spär på redan akut lärarbrist i skola och förskola. Den orsakar ökad arbetslöshet i den privata sektorn.
  • De behöver bry sig om att även deras generationskamrater drabbas, att några riskerar att bli allvarligt sjuka och föräldrarna bli av med jobbet.
  • Normerna måste ändras. Ungdomar är inte sämre än förr. Men ansvarslösheten får så mycket allvarligare konsekvenser. Ungdomen måste vara bättre än förr. Och ta mycket mera ansvar.
  • Unga måste få fullständig information om att samhället inte klarar deras nuvarande beteende och förstå konsekvenserna av sin brist på konsekvenstänk.

Men samtidigt måste också ansvariga rektorer se till att elever kan hålla avstånd, i klassrum och i matsalar, där trängseln fortfarande är stor. Tidigare stadsepidemiolog Johan Giesecke tror att när unga nu för första gången inser att de själva kan drabbas kommer det att bli en viktig broms på umgänget. Han har en poäng. Hittills har kopplingen mellan ungas beteende och deras egen hälsa saknats. Kampanjerna i våras handlade mest om äldreboenden, gamla människor, multisjuka.

Socialminister Lena Hallengren har rätt i att regeringen inte kan skriva fram lagar om allt eller reglera eget ansvarstagande. Samhället måste ingripa på ett sätt som bidrar till nödvändig tillit mellan myndigheter och medborgare. Tillit spelar roll även för coronastrategier, visar forskare från Göteborgs universitet i en ny rapport. Litar vi inte på varann räcker inte frivillighet. Då behövs hårdare reglering och övervakning, vilket också kan vara en förklaring till skillnader mellan länder, men också över tid inom länder, för hur covid-19-pandemin hanteras.

Är det då dags för ett nytt grepp i strategin och särbehandla de som regelskolkar mest? Jonas Ludvigsson läkare vid Örebro universitetssjukhus och professor i medicinsk epidemiologi vid Karolinska institutet i Solna vill ställa de unga inför ett vägval: De bör bära munskydd till och från skolan i kollektivtrafiken och avstå från att umgås med kompisar på fritiden, allt för att skolorna ska kunna hållas öppna. Där sprids betydligt mindre smitta än på fritiden, säger han.

De unga är motorn i den pågående pandemin. Och ska pandemin bromsas måste motorn stängas av. De med kortast tid att leva får ännu en gång se sin värld krympa, för att de som har hela livet framför sig inte ville vänta. Men de gamla har ingen Greta Thunberg som höjer rösten och säger »How dare you?«

Låt fler få veta – tipsa Dagens Arena