Konkreta åtgärder behövs för att motverka åldersdiskriminering. Som en del av det behöver Arbetsmiljöverket få i uppdrag att ta fram en föreskrift som reglerar den psykosociala arbetsmiljön, skriver Mikael Dubois (Unionen).
Arbetsförmedlingen har nyligen visat att det är betydligt svårare för personer över 55 år att finna nytt arbete jämfört med yngre åldersgrupper. När frågan debatterats i P1 betonar arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M) att det måste bli billigare att anställa så att fler arbeten skapas, medan socialdemokraternas Ylva Johansson lyfter fram att vikten av tidigt stöd från arbetsförmedlingen. Men om äldre i framtiden ska kunna stanna kvar i arbetslivet måste attityderna mot äldre bli bättre, vilket förutsätter att fler äldre orkar och vill arbeta.
Bland Unionens medlemmar i åldrarna 60–70 år har omkring en fjärdedel drabbats av åldersdiskriminering. Lönediskriminering är vanligast, sedan kommer brist på kompetensutveckling och på tredje plats svårigheter att söka och få nytt arbete. Kvinnor har svårare än män att hitta och få nytt arbete. Åldersdiskriminering påverkar också viljan att stanna kvar i arbetslivet negativt.
Om fler ska arbeta längre krävs åtgärder mot åldersdiskriminering. Samtidigt bottnar åldersdiskriminering till en stor del i attityder och förväntningar (eller brist på förväntningar) på äldre från arbetsgivare och yngre medarbetare och de äldre själva. Det är svårt och tar tid att påverka attityder, men en förutsättning för en positivare inställning till äldre i arbetslivet i framtiden är att fler äldre orkar och vill stanna i arbetslivet och bidrar med sin kompetens och erfarenhet.
En konkret åtgärd för att fler äldre ska orka och vilja stanna kvar längre i arbetslivet är att Arbetsmiljöverket tar fram en föreskrift som reglerar den psykosociala arbetsmiljön.
En sådan föreskrift kan bidra till att motverka psykisk ohälsa som orsakas av stress och hög arbetsbelastning i arbetslivet. Exempelvis kan det handla om tydliga krav på arbetsgivaren att komma överens med arbetstagaren om vilka arbetsuppgifter som ska utföras, se till att arbetstagaren har de verktyg som krävs och att arbetstiden rimligen räcker till för arbetsuppgifterna och komma överens om närvaro och tillgänglighet. Många av Unionens äldre medlemmar lyfter också fram stress och hög arbetsbelastning som orsak att lämna arbetslivet.
En psykosocial föreskrift kan också bidra till kompetensutveckling genom att en mera kontrollerad arbetsbelastning ökar möjligheten för arbetsgivare och arbetstagare att sätta av tid till kompetensutveckling. Minskad stress i arbetslivet ökar även trivseln vilket borde öka intresset hos arbetstagaren för att kontinuerligt utveckla sig i sitt arbete och därmed förbättra möjligheterna till omställning vid en arbetslöshet. Sedan måste arbetsgivarna också erbjuda äldre medarbetare kompetensutveckling, något Unionens äldre medlemmar upplever brister i.
En annan åtgärd är att äldre att får möjlighet att trappa ned och arbeta färre timmar i veckan för att orka och vilja stanna längre i arbetet, något Unionens äldre medlemmar starkt efterfrågar. Unionen har också inom vissa områden träffat avtal om deltidspension som kommer att möjliggöra för fler äldre att gå ned i arbetstid.
Visst är det viktigt att äldre som blir arbetslösa får det stöd de behöver för att få nytt arbete och att det finns arbeten att söka. Men för att ge framtidens äldre en rimlig möjlighet att hitta nytt arbete vid arbetslöshet måste attityderna mot äldre ändras. Debatten om åldersdiskriminering bör därför också handla om åtgärder som underlättar för äldre att stanna kvar i arbetslivet.
Mikael Dubios, utredare på Unionen
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
