Upp till bevis för Bokmässan

Från att yrvaket ha vänt kappan efter opinionsvinden har Bokmässan nu skaffat sig en intellektuellt försvarbar hållning.

Den högerextrema tidskriften Nya Tider är, trots arga protester från både medverkande och besökare, välkommen att ställa ut på Bokmässan även 2017.

Det beskedet gav Bok & Biblioteks vd Maria Källsson på en pressträff igår.

Flera förlag, bland andra Norstedts och Ordfront, och många författare funderar nu på om de kan delta i nästa års mässa.

Samtidigt lovade Källsson att förhindra att mässan blir en tummelplats för högerextrema. »Som bokmässor måste vi flytta fram våra positioner och aktivt bemöta dem som ifrågasätter människors lika värde och i förlängningen kan hota det fundament våra arenor vilar på«, står det i en debattartikel signerad Maria Källsson och Frankfurtmässans Jürgen Boss.

För att garantera säkerheten kommer mässan att ta in experthjälp för att bedöma varje enskild utställare.

Det är ett stort samhällsansvar som Bok & Bibliotek nu säger sig vilja axla. Från att ha vänt kappan efter opinionsvinden, har mässan nu skaffat sig en sammanhängande och intellektuellt försvarbar hållning.

I grunden är den klassiskt liberal. När det öppna samhället hotas gäller det att svara med mer öppenhet. För att få hjälp med dessa standardformuleringar har Bokmässan vänt sig till medias representanter, Niklas Orrenius och Åsa Linderborg, men också till Tyskland.

Bokmässan i Frankfurt har en lång tradition av att hysa obekväma åsikter, nationer och personer, och Jürgen Boss uttryckte därför sin förvåning över att just de svenska författarna vill begränsa yttrandefriheten.

Problemet är att ingenting tydde på att Bokmässan önskade Nya Tiders närvaro för att främja någon diskussion om demokratins gränser. Ledningen agerade nyvaket när beslutet att släppa in började kritiseras av så väl branschorganisationer som enskilda författare.

För dem som fruktade för sin säkerhet när de fick veta att de skulle delta i samma forum som personer med kopplingar till den rasideologiska miljön  var stödet vacklande. Hela den nya hotbild mot författare och konstnärer som Myndigheten för kulturanalys har kartlagt ignorerades.

Personligen tycker jag att det är glädjande att Maria Källsson har tagit ett tydligt steg mot ökad medvetenhet.

Framför allt visar hennes omsvängning att påtryckningar och öppet visat missnöje har gett resultat. Frågan är om det räcker. Frihet och demokrati inte är statiska begrepp utan levande storheter, som måste försvaras varje dag, av alla medborgare gemensamt.

Ett sätt är att inte fastna i medias polarisering, utan i stället fortsätta att ställa de obekväma frågorna. Vilka är de extrema ideologierna? Vad kommer de ifrån? Hur kan de bekämpas?