Upp till kamp

Vi mobiliserade 17 000 personer i Kärrtorp när nazisterna tog över det offentliga rummet. Vi måste göra det igen.

Det har varit en mörk helg i Sveriges historia.

Under fredagen attackerades människor på grund av sitt yttre i centrala Stockholm. Av svartklädda män med rånarluvor och armbindlar, med uttalat syfte att skada ensamkommande flyktingbarn. I flygblad som delats ut uppmanades svenska män att göra sin plikt och hjälpa till att rensa gatorna från de som inte hör hemma där. Är detta inte terrorism, vad är det då?

Under lördagen anordnades en manifestation med namnet »Folkets demonstration«, även denna i centrala Stockholm. Drivande arrangör var SD-politikern och nämndemannen Johan Widén från Enköping, som förutom »vanligt folk« också hade kända högerextremister, nazister, fascister och fotbollshuliganer på plats, rapporterar Expo. SD Nyköping och SD Oxelösund anordnade busstransporter till eventet.

Högerextremister, nazister, rasister och våldsdyrkande fotbollshuliganer har alltså organiserat spridit hat och hot, bokstavligt och bildligt, under en helg. Detta faktum tål att upprepas många gånger.

Aftonbladets Anders Lindberg sätter fingret på denna verklighet vi har att förhålla oss till, nämligen att »den högerextrema rörelsen på nätet nu har blivit så stark att den tar klivet ut ur diskussionsforum och kommentarsfält. De är fortfarande i huvudsak anonyma och många är maskerade. Men de känner sig tillräckligt stärkta av tonen i samhällsdebatten för att återigen ge sig ut i solljuset«.

SD har vuxit för att de har tagit kommandot över problemformuleringen såväl som lösningen. Den svans av extremister som ofrånkomligen följer med partiet växer när SD växer. Det systematiska talet om systemkollapsen får effekt i verklighetsuppfattningen och verklighetshanteringen.

De som spridit hat och skräck och begått brott under helgen är inte isolerade företeelser, utan del av en större antidemokratisk kraft som inte får förminskas eller osynliggöras. De som terroriserat och demonstrerat under helgen är inte ute efter att stärka det svenska samhället, de är ute efter att rasera det.

Därför får vi inte tolerera en stavelse till av rasism som kastas ut i kommentarsfält på nätet, vid fikabord på jobbet eller middagsbjudningar hemma. De röster som hörs allt starkare och blir allt fler, tar plats för att de kan. När de rasistiska och antidemokratiska rösterna hörs måste vi andra höras ännu högre.

LO Sverige la under lördagen upp en bild på sin Facebooksida med texten »Fackföreningsrörelsen vägrade att vika sig mot nazism och intolerans. I dag påminns vi allt oftare om att kampen inte är över”. När Sveriges huvudstad angrips av antidemokratiska krafter, behöver statsministern kliva fram och säga att nu räcker det. Han behöver göra det varje gång det sker. Och han, liksom facken, behöver visa hur kampen förs i praktisk politik. Nu.

Vi mobiliserade 17 000 på några dagar i Kärrtorp 2013, när nazisterna tog över det offentliga rummet. Vi kan göra det igen. Vi måste göra det igen. Varje vecka, varje månad. Så länge som det behövs, på alla platser och positioner där det behövs.