Brott och straff verkar bli en valfråga – men vilket parti kommer ägna mäns våld mot kvinnor lika mycket kraft som gatuvåld?
Det var inte lätt att höras i det offentliga samtalet i slutet av förra veckan, med mediernas upptagenhet av nazister och Bokmässan. Men det hände något viktigt i fredags.
Kvinnor från sex partier och fem kvinnoorganisationer, bland andra Birgitta Ohlsson, Zeliha Dagli, Suzanne Osten och Anna Giotas Sandquist, gick samman i en debattartikel i Aftonbladet för att lansera en ny gemensam plattform, Bred feministisk front. Den är skapad för att stärka flickors och kvinnors rättigheter, bekämpa våld mot kvinnor och för att värna demokratin och de universella fri- och rättigheterna. Och det behövs verkligen.
För precis som debattörerna från Bred feministisk front skriver, fylls medierna oroväckande nog med rapporter »om hur polisen lägger våldtäktsfall åt sidan, om tvångsäktenskap och barngifte, om hundratusentals könsstympade kvinnor i landet, att flickor och pojkar skiljs åt i bussar och skolor och om mörkertalen när det gäller våld i hederns namn. Om hedersmord, balkongflickor och om övergrepp mot barn.«
Än har det inte ropats att det dödliga våldet mot kvinnor är en nationell kris.
I helgens P1 Konflikt, Syriens kvinnor och flykten, berättas om att barnäktenskap i Libanon växer när utblottade syriska flyktingfamiljer måste gifta bort sina döttrar för sin överlevnads skull. I Ryssland har Putin ändrat maxstraffet för våld i nära relationer från två års fängelse till två veckor eller böter. I Mexiko mördas i genomsnitt sju kvinnor varje dag. Och för drygt en månad sedan gick tusentals demonstranter ut på gatorna i Mexiko City för att protestera mot kvinnovåldet efter att en 19-årig student våldtagits och strypts. »Inte en till, inte en till, inte en mördad kvinna till, det är machokulturen som måste dö«, skanderades det på gatorna.
S-kvinnors ordförande Carina Ohlsson och fem andra S-kvinnor har skrivit en riksdagsmotion som yrkar på en nollvision för mäns våld mot kvinnor och att den konkretiseras i ett folkhälsopolitiskt mål. I motionen påpekas något mycket tankeväckande: »Det dör 15–25 kvinnor genom mäns våld mot kvinnor/våld i nära relationer varje år. Det är lika många eller till och med fler än de som mördas i gänguppgörelser varje år, men det får betydligt mindre uppmärksamhet från polis, politik och media.«
Gänguppgörelser och skjutningar skapar rubriker på ett helt annat sätt än vad våld i nära relationer gör och än har det inte ropats att det dödliga våldet mot kvinnor är en nationell kris. Brott och straff verkar bli en valfråga – men vilket parti kommer ägna ämnet kvinnovåld lika mycket kraft som gatuvåld? Det är helt avgörande för att få till stånd en förändring i synen på brott. Mäns våld mot kvinnor måste uppmärksammas och bekämpas lika hårt som mäns våld mot män.
Bred feministisk front kan få en viktig kompletterande funktion som just en bred rörelse, men då måste plattformen lyckas bli bredare än den är just nu. Hur ska de partipolitiskt obundna bli en del av plattformen, de organisationslösa, aktivisterna på sociala medier? Och hur ska männen bli det?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
