Vad är rättvisa? Frågan är stor och rymmer förstås många dimensioner. Den är också laddad med en i historien väl förankrad konflikt mellan höger och vänster. Saken gäller vad vi menar med jämlikhet.
Förmodligen är skattesänkarhögern en smula oroad över att den håller på att förlora initiativet i denna centrala ideologiska fråga. Boken Jämlikhetsanden visar med stor effektivitet att jämlika samhällen klarar sig bättre. Inte minst ekonomiskt.
Ekonomiska incitament kan förstås inte tänkas bort. Men stora skillnader i inkomster och förmögenhet skapar inte långsiktig ekonomisk utveckling. Rättvisan är produktiv.
Det är märkligt att dessa självklara samband nästan uppfattas som revolutionerande nyheter i den svenska offentliga debatten. Men det kanske säger något om hur impregnerade vi blivit av neoliberala tankemönster.
Daniel Lind har i skriften Mellan dröm och verklighet. Frihet och livschanser i framtidens Sverige visat att det är lättare att göra klassresa i länder med små ekonomiska klyftor (som de skandinaviska) än i länder med stora skillnader (som USA och Storbritannien). Annars är ju bilden att det är i USA man kan börja med två tomma händer och bli oändligt rik.
Mot den här bakgrunden är det intressant att ta del av hur Skattebetalarnas förening argumenterar nu för tiden. Påpassligt skrev Robert Gidehag från Skattebetalarna tillsammans med ekonomerna Helena Olsson och Nils Bohlin en programmatisk artikel på DN Debatt i går. De konstaterar att Sverige har en jämförelsevis jämn inkomstfördelning jämfört med andra länder. Även om skillnaderna har ökat över tid så har den inte dragits isär lika mycket i Sverige som i andra länder.
I stället fokuserar de på förmögenhetsfördelningen, det vill säga inte vad människor tjänar under ett år, utan vilka materiella och finansiella tillgångar de besitter. Ett vanligt argument är att den är mer jämn i USA än i Sverige. Jämförelsen är skev av en rad skäl. Svensk och amerikansk bostadsmarknad är inte jämförbara. Sverige har ett stort kollektivt gemensamt sparande i pensionssystemet som inte räknas in vår privata förmögenhet. Till skillnad från i USA.
Men det intressanta är argumentationslinjen och slutsatsen. Det totala skattetrycket ska tas ner ytterligare. Och progressiviteten i inkomstbeskattningen minska.
Under senare år har ju en rad skatter som direkt handlar om förmögenheter avskaffats helt och hållet, som arvsskatten, förmögenhetsskatten och fastighetsskatten. För de allra rikaste är skatten i dag själva verket regressiv. De betalar en mindre andel i skatt än andra grupper, vilket rapporten från SNS konjunkturråd visade med all önskvärd tydlighet.
Enligt Skattebetalarnas förening blir orättvisa på ett område (förmögenhetsfördelningen) ett argument för att öka den på ett annat (inkomstfördelningen). Det är en uppochnedvänd logik.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
