Ursäkta, men vi har för få sjuksköterskor!

ledare Istället för fluffiga förslag om kömiljarder och fler vårdval bör alla partier erkänna att dagens sjukvårdskris handlar om gårdagens försummelser. Priset får framförallt kvinnorna betala.

Medan regeringsfrågan dominerar medier och debatt är de sakfrågor som avgjorde valen just nu föremål för förhandlingar ute i kommuner och landsting. Sjukvården, som legat på väljarnas topplista har ritat om kartan. Vårdpartierna har ökat sina mandat med 43 procent i årets val, och nya samarbeten ger mer borgerlig vårdpolitik.

Socialdemokraterna, som gick till val på en folkomröstning om välfärden har inte lyckats övertyga väljarna. Partiet lider fortfarande av den omläggning av politiken som gjordes på 1990-talet då det blev viktigare att skydda statsfinanserna än att skydda medborgarna. Då hade vi en av de högsta statsskulderna i Europa, högre löneökningstakt och hög inflation. Det kriget behöver vi inte bekämpa idag, när vi har låg inflation och stora finansiella överskott. Våra problem är i stället reella.

Sjuksköterskor fortsätter att lämna offentligt driven vård för bemanningsbolag. Beroendet av hyrpersonal har inte minskat, rapporterar Dagens Samhälle (33/2018). Bristen på undersköterskor är också akut på många håll, liksom på socionomer.

Det är även brist på utbildningsplatser på flera håll: Den femte vårdutbildningen på kort tid pausas nu på Mittuniversitetet eftersom fakulteten lider av akut lärarbrist.

Befolkningen ökade med 14 procent. Men antalet sjuksköterskor i utbildning ökade bara med cirka 6 procent.

Men vad är det då som har hänt  – eller snarare inte hänt med vårdpolitiken?

• Efterfrågan ökar med välfärden. Sedan 1995 har reallönerna ökat med nästan 50 procent.

Ju mer pengar vi har och ju bättre teknik det finns desto högre krav ställs på sjukvården att hjälpa medborgarna till bättre hälsa.

• I decennier har det varit känt att de äldsta och mest sjukvårdskrävande kommer att öka sin andel av befolkningen. Regeringen Reinfeldt 1 och 2 visste, men gjorde inget.

I Stockholms län ökade kvinnor i åldersgruppen 45-75 år med 45 procent 2007- 2015. Befolkningen ökade med 14 procent. Men antalet sjuksköterskor i utbildning ökade bara med cirka 6 procent och specialistsjuksköterskorna med cirka 11 procent, visar KI:s och SCB:s siffror. Istället har det satsats på vårdval, som dränerar vården på resurser. 

• Kvinnor som tidigare hade sjuksköterskeyrket som sitt förstahandsval väljer idag andra yrken, som exempelvis jurister.
• Dålig arbetsmiljö ökar personalflykten. Osedvanligt många i offentlig sektor tycker att det är obehagligt att gå till jobbet.

Till detta kommer en stor befolkningsökning via flyktingar och migranter, som varit svårare att förutse men ändå möjlig att ta viss höjd för över tid. Den rödgröna regeringen har här ett tydligt ansvar.

Att det fattas runt 50 miljarder och mer än 100 000 anställda i välfärden de närmaste åren är känt.

Men tre regeringar har mer eller mindre blundat för fakta. Tusentals myndighetstjänstemän har som uppgift att få sjukvårdsmarknaden att fungera, Men vem har höjt rösten och sagt: Ursäkta, vi har för få sjuksköterskor!

Personalbristen i vården kräver även akut mycket bättre villkor så att flykten stoppas upp. Att behöva tala om matpauser, kisspauser, återhämtning och avlastning år 2018 är pinsamt men dessvärre nödvändigt.

Bristerna drabbar i huvudsak kvinnor både som utförare och konsumenter av vård. Det handlar om ett stort klass- och könsrelaterat vårdbehov. Detta avhjälps inte av fluff som kömiljarder för de mest lättbotade eller vårdval där verkligt behövande kommer i kläm.

Den goda nyheten är att Sverige har råd att satsa på sjukvården. 71 miljarder kronor var överskottet för de offentliga finanserna 2017, enligt SCB.  Vi kan genast investera i att bygga sjukhus, och utbilda fler läkare, sjuksköterskor och övrig vårdpersonal.

Det är inte sjukvårdens kvalitet det är fel på, utan sjukvårdspolitiken. Och där har alla partier ansvar att se till att det finns personal för såväl fler äldre och ökad befolkning liksom för de berättigade behoven av ökad livskvalitet genom bättre hälsa.