När flygförbindelser läggs ned och tågtrafiken gång på gång drabbas av långvariga stopp är det ett problem för hela Sverige. Inte minst för landsbygden som har färre transportslag att förlita sig på.
Kommunikationerna i vårt avlånga land är på väg att falla samman. Så skulle tredje veckan i maj kunna sammanfattas.
Då blir det inom loppet av några dagar tre stora tågstopp. Ett elfel på tåget mellan Göteborg och Stockholm. Passagerarna får sitta i tre timmar i värmen utanför Vårgårda.
När en kontaktledning rivs ner i Upplands Väsby flyr passagerarna på Arlanda Express efter timmar i de kokheta vagnarna. Också vid ett strömfel på ett tåg mellan Hyllie station och Öresundsbron ger sig passagerarna ut på egen hand på spåren för att slippa värmen.
Denna vecka kollapsar också flygförbindelserna till övre Norrland sedan det inte särskilt pålitliga flygbolaget Nextjet inställer betalningarna. Förutom detta inställs under en dag många starter från Arlanda på grund av ett datafel.
Glesbygdsbor som inte klarar sig utan bil får ännu en örfil när bensinpriset den här veckan för första gången överstiger 16 kr litern.
Hur går det om utlokaliserade statliga tjänstemän blir sittande på tåget efter nerrivna kontaktledningar?
Många av oss är klämda mellan motstridiga signaler om hur vi ska resa. Vi ska helst inte ta flyget eftersom det är förkastlig ur miljösynpunkt. Tåget då? Dyrt, osäkert och hett som en bastu. Byta till elbil har rika storstadsbor råd med, men knappast de i Hoting eller Degerfors.
Veckans händelser vidgar alltså sprickan mellan stad och land. Därför skulle man kunnat tro att kommunikationerna var ett ämne för Landsbygdsriksdagen i Örnsköldsvik, som av en händelse också avhölls de här dagarna. Där talade man som vanligt om bredband och om att flytta ut statliga verk. Men hur går det om utlokaliserade statliga tjänstemän blir sittande på tåget efter nerrivna kontaktledningar?
Kommunikationshaverierna verkar dock inte ha spelat någon större roll i partiledardebatten i Örnsköldsvik, trots att frågorna är av stor betydelse för om Sverige på sikt ska hålla ihop.
Inför förra valet lovade Socialdemokraterna att återförstatliga det järnvägsunderhåll som sköts av privata entreprenörer. Men som så ofta med den röd-gröna regeringen lappar och lagar man med några extra miljoner, men rubbar inte strukturerna.
Så efter fyra år har det bara blivit en utredning om att flytta ett statligt bolag, medan huvuddelen av underhållet som sällan klarar sin uppgift inte berörs. Dessa entreprenörer brister i kompetens och utrustning. De får mer betalt ju längre tid det tar att laga felen. Detta bidrar till att passagerarna får sitta länge i värmen på de tåg som fått problem.
Ett genomgående drag i de brister vi ser i den offentliga sektorn idag är svaga upphandlingar. Transportstyrelsens IT-system är bara toppen på ett isberg. Landstinget i Stockholm och Nya Karolinska är en katastrof. Järnvägsunderhållet lider av att de som handlar upp på Trafikverket sällan vet vad som sker ute på spåren.
Kärnkraftverk överlåter inte permanent underhåll på vinstdrivande aktörer. Varför då tågen? Nästa gång kan det vara människoliv som slarvas bort genom usla upphandlingar.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
