Det är i mitten av juni 1971 när president Richard Nixon kliver upp i talarstolen i USA:s kongress. I talet om den internationella bekämpningen av droghandeln lanserar presidenten ett nytt begrepp: Kriget mot droger. Uttrycket markerar inledningen på en misslyckad kampanj, med blodiga sammandrabbningar och kontraproduktiva lagar, som ska komma att sträcka sig över flera decennier.
I dag är resultatet nedslående: Ökad snarare än minskad produktion och eskalerat våld. Bara sedan 2006 har över 70 000 människor omkommit i det mexikanska drogkriget.
Men något håller på att ändras. Uruguay, som länge klämts mellan kontinentens drogkrig, får snart världens mest liberala marijuanalagstiftning. Alla led legaliseras: produktion, försäljning och konsumtion. Användningen av marijuana ska, likt alkohol, bli en hälso- snarare än rättsfråga.
Förslaget är enligt vänsterpresidenten José Mujica ett medvetet politiskt skifte och svar på de senaste decenniernas havererade narkotikalinje.
I länder som Colombia, Nicaragua och Peru är historien om den moderna staten också historien om upptrappat våld och hundratusentals dödsoffer i blodiga sammandrabbningar. Uruguays modell för legalisering är lika delar nödvändig pragmatism som visionär folkhälsopolitik. Och det är knappast en slump att förslaget kommer från vänsterkanten. Den amerikanska narkotikadoktrinens moraliskt styrda övervåld i Latinamerika har drabbat arbetar- och underklassen allra hårdast. Kostnaderna för att möta de mäktiga kartellerna har skenat samtidigt som de sociala skyddsnätens revor tänjts än större.
Få frågor tycks så känsliga som frågan om narkotikalagstiftning. Den som förespråkar en annan linje än batongens etiketteras som naiv drömmare med en analys liknande raderna i Pete Tosh-låten ”Legalize it”. Nyanserna uteblir. Samtidigt är forskarna eniga: Hårdare tag leder till ökat våld och en statsmakt som försvagas under drogkartellerna.Legalisering, reglering och beskattning skapar förutsägbarhet och metoder att möta hälsorisker.
För ett par år sedan skrev 500 ekonomer under ett upprop för legalisering av marijuana. Sociologer pekar också på det faktum att omänskliga lagar, som i USA, drabbar den svarta befolkningen mångfalt hårdare än majoriteten. Ett halsbloss i den fattiga förorten riskerar flerårigt fängelse, medan samma handling på ett vitt universitet möjligen ger böter.
Inom vänstern finns en tendens att vifta med lagboken som svar på samhällsproblem. Men den mångbottnade frågan om droganvändning kräver nya svar. När USA för 100 år sedan förbjöd produktion och försäljning av alkohol sågs det som en moralisk seger. Verkligheten blev en annan. Strax efter införandet växte kriminella gäng i styrka och de positiva hälsoeffekterna uteblev. Först när landet legaliserade och reglerade alkohol vände trenden. Lärdomen gäller i allra högsta grad i de länder som i dag kollapsar under drogkrig.
Förhoppningsvis kommer vi minnas Uruguays som slutet på drogkriget och inledningen på ett mer progressivt, mänskligt kapitel. I slutändan är resultat och verkan nämligen viktigare än tillfälliga moraliska segrar.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
