Ledare Trumps retorik skärper konfliktnivån och bidrar till att högerextrema grupperingar och miliser rustar för raskrig. Paradoxalt nog kan det och årets massiva protester mot diskriminering och ojämlikhet vara en gyllene chans för Trump.
»Vi är allt som skyddar det amerikanska folket från en vänstervriden mobb«, deklarerar Donald Trump inför publiken i New Hampshire.
Talet från i söndags ramar in den sittande presidentens hantering av de senaste veckornas uppblossande och ofta våldsamma demonstrationer i Portland, Oregon, och Kenosha, Wisconsin. Black Lives Matter-rörelsen och dess sympatisörer pekas ut som vänsterextremister, anarkister och terrorister. Den kollektiva vreden mot polisvåld, skjutningar och dödsfall möts med endera tystnad, endera hån.
Under Trumps besök i Kenosha valde han medvetet att inte träffa familjen till Jacob Blake, en obeväpnad afroamerikansk man som sköts av stadens polis. I stället upprepas samma budskap: lag och ordning ska gälla, poliser ska vara poliser. Det är ingen slump.
Liksom under de stora protesterna samband fallet George Floyd, som avled under ett polisingripande, har Trump hamrat in tesen om att bara han kan garantera stabilitet i en orolig tid.
När Trump beskriver amerikanska innerstäder som laglösa zoner slår han an en rasistisk klangbotten – med historiska paralleller. 1968, när decenniets radikala underströmmar kulminerar, vinner republikanen Richard Nixon presidentmakten. Plattformen: återställ lag och ordning i en skakig tid.
Genom att splittra arbetarklassen längs andra konfliktlinjer än ekonomiska gynnas Republikanerna.
Under kampanjen upprepar Nixon tankefiguren om »den tysta majoriteten«, som han ställer i motsats till en högljudd och potentiellt våldsam vänsterminoritet. Då som nu fungerar ordvalen som retoriska lanternor. Underförstått: minoriteters kamp för jämlika villkor representerar kaos och hotar den vita majoritetens privilegier.
Nixons idé om en »positiv polarisering« av väljarkåren gäller i allra högsta grad i dag. Genom att splittra arbetarklassen längs andra konfliktlinjer än ekonomiska gynnas Republikanerna.
Trump har återanvänt den retoriska figuren om den tysta majoriteten åtminstone sedan 2015. På så sätt har han lyckats skapa kilar mellan människor som i grunden delar materiella intressen.
Men Trumps retorik är en dödlig dans längs en vass knivsegg. För samtidigt som Republikanerna och högern i stort skärper konfliktnivån rustar högerextrema grupperingar och miliser för raskrig. Vapen finns det gott om. Paradoxalt nog kan årets massiva protester mot diskriminering och ojämlikhet vara en gyllene chans som öppnas för Trump. Omvälvningarna ger honom möjligheten att, likt Nixon, exploatera den vita väljarkårens rädslor och använda skräcken som medveten strategi.
I boken Stamped from the Beginning: The Definitive History of Racist Ideas in America visar Ibram X. Kendi hur rasismens slingrande historia bekräftats och förstärkts av offentliga institutioner och ledande tänkare. Han menar att rasismen inte uppstod på grund av oförståelse eller hat. Rasismen används i själva verket för att legitimera det amerikanska klassamhället.
Dagens ilska måste helt enkelt förstås i ljuset av hur ekonomisk ojämlikhet växelverkar med en rasistisk överbyggnad. USA:s klassklyftor kan mätas i levnadsår. Afroamerikaner är fattigare, får sämre välfärd och dör tidigare.
Samtidigt framstår Trump alltmer som en modern inkarnation av kejsar Nero. Medan vår tids romarrike, västvärldens politiska och ekonomiska maktcentrum, står i fulla lågor skyller Trump på alla andra än honom själv. Minoriteter, aktivister, oppositionella. Frågan är om hans politiska fiolspel, den cyniska splittringen av amerikanska väljare, straffas eller belönas.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
