Den fackliga nedgången kan förklara en del av demokraternas problem.
På fredagen innan valet i USA reste president Biden till Philadelphia för att berätta att hans administration förhindrat en sänkning av pensionerna för 30 000 arbetare och pensionärer i Pennsylvania. En delstat Kamala Harris måste vinna för att ta hem presidentvalet på tisdag.
Åtgärderna är en del av Bidens så kallade American Rescue Plan och omfattar totalt 1,2 miljoner arbetare. Vita Huset beskrev det som att Biden genom detta ”visade sitt stöd för fackföreningar över hela USA”.
I dagarna visade statistik också att antalet anställda som ansökt om att få bli representerade av facket har fördubblats under Bidens presidentskap
Och något ligger det faktiskt i den beskrivningen. När Biden valdes kallades han av många för ”Union Joe”. Ett epitet som han enligt historikern Erik Loomis också har levt upp till. Under sina fyra år har han bland annat drivit igenom att staten vid federala byggprojekt måste anlita företag som låter sina anställda vara med i facket. Han har också stöttat ett lagförslag som ska göra det illegalt för arbetsgivare att motverka att deras anställda bildar en fackförening.
I dagarna visade statistik också att antalet anställda som ansökt om att få bli representerade av facket har fördubblats under Bidens presidentskap. Det är första gången på 50 år som den siffran ökat.
Detta är en viktig faktor för de fackliga organisationer som just nu driver kampanj för att Kamala Harris ska bli president efter Biden. På det här området anses hon nämligen driva ungefär samma linje som presidenten.
Tanken att fackliga organisationer är bra för löntagarna och bra för USA har stärkts bland demokraterna under de senaste åren.
Och kanske är det just insikten att progressiva krafter behöver facket som ligger bakom den förändringen.
Kanske är det också den insikten som gör att ett av förslagen i Project 2025, ett dokument som tagits fram av tankesmedjor som står när Trump, handlar om att förbjuda fackliga organisationer för offentligt anställda.
I fredags träffade jag Harold Meyerson på en middag i Washington DC. Meyerson är journalist på The American Prospect, och ett känt ansikte i radikala kretsar i USA. Han förklarade en del av Trumps framgångar i arbetarklassen troligen kan förklaras med att facket är så mycket svagare i dag än för trettio eller fyrtio år sedan. Då var 40 procent de anställda i privat sektor med i ett fackförbund. I dag är den siffran sex procent.
– Det är självklart att det är svårt för de fackliga organisationerna att bilda opinion i sina grupper när de är så dåligt organiserade, sade Meyerson.
Han tog exempel från småstäderna i det gamla industribältet i västra Pennsylvania, den delstat som många tror kommer avgöra valet på tisdag. För trettio fyrtio år sedan var de blomstrande samhällen och de fackliga organisationerna var starka. De var en del av människors vardag. I dag är industrierna nedlagda och facken försvagade. De enda starka organisationer som finns kvar är skytteklubbarna, som på nationell nivå är medlemmar i National Rifle Association. I dag nära allierade till den populistiska högern och Donald Trump.
När de sätter dagordningen för samtalen om politik blir svaren andra än när facket gör det.
Men inte alla fackförbund står bakom Kamala Harris. Pressade av att många av deras medlemmar kommer rösta på Trump har till exempel det starka förbundet Teamsters valt att inte ställa sig bakom någon av kandidaterna.
Men Teamsters är ett undantag, och även om den federala organisationen valt en neutral linje har många av dess organisationsled på delstatsnivå ändå drivit – och driver – kampanj för Harris.
Och kanske blir det i Pennsylvania allt avgörs.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
