Uselt skött av socialdemokratin

Omar Mustafa valde att lämna alla sina politiska uppdrag för Socialdemokraterna efter krismöte med Stockholms arbetarekommun. Hans avgång väcker en mängd frågor om partiets inre liv och förmåga till krishantering.

I början av förra veckan publicerade tidningen Expo en artikel där allvarlig kritik mot Mustafa framfördes med anledning av hans roll som ordförande i Islamiska förbundet och arrangör av konferenser där inbjudna talare i andra sammanhang har uttalat djupt antisemitiska åsikter.

Omar Mustafa har varit tydlig i sitt avståndstagande från antisemitism. Han är en hängiven antirasist, men i frågan om det var rätt att bjuda in talare med antisemitiska åsikter var han först alltför vag. Efter kritik förtydligade han sig till sist även på den punkten och framhöll att Islamiska förbundet måste se över sin policy.

Varken Svenska Kommittén mot Antisemitism eller Expo har beskyllt Mustafa för att själv hysa antisemitiska åsikter. Det man har påtalat har varit aningslösheten i konferensinbjudningarna.

Tyvärr övergick den berättigade kritiken till ett urskiljningslöst mediedrev där rykten och rena falsarier om Omar Mustafa har valsat omkring. Att stora medier inte är mer varsamma med källkritiken och att Mona Sahlin okommenterat i Aftonbladets webb-tv får påstå att Omar Mustafa uttalat sig antisemitiskt är anmärkningsvärt. Professor Ulf Bjereld skriver bra om detta i sin blogg.

Mustafa valde att lämna alla sina S-uppdrag och formulerade ett öppet brev, skrivet i affekt. Han beskriver det som att partiledningen menar att man inte kan förena ett partiuppdrag och ett uppdrag i det muslimska civilsamhället. Så har aldrig partiledningen uttryckt det men att han upplever det så och att hans bild av saken nu är satt är katastrofalt för partiet.

Partiledningen måste förtydliga sin hållning och betona att man självklart kan vara aktiv muslim och socialdemokrat. Dessutom måste man nu ingjuta mod hos alla de muslimska medlemmar och väljare som sett Socialdemokraterna som sitt parti.

Det är viktigt att demokratiska partier är glasklara och håller rågången gentemot all sorts rasism. Därför är det märkligt att Veronica Palm inte med ett ord nämner antisemitismen när hon bestämmer sig för att avsätta Mustafa.

I stället förklarar Palm att drevet och hatkampanjerna, rykten och spekulationer – allt ”sammantaget” gjorde situationen ohållbar. Frågan kvarstår alltså: Fick han lämna för att han inte anses stå upp för partiets värderingar eller för att en hatkampanj mot honom tagit över?

Palm säger också att hon bara har uppmanat Mustafa att lämna sitt uppdrag i partistyrelsen, men inte sina lokala uppdrag. Antingen anser man väl att Omar Mustafa är en god socialdemokrat eller inte, oavsett om han företräder partiet på lokal eller riksnivå?

Hanteringen av Omars avgång ställer mer frågor än ger svar.

Upprinnelsen till hela affären finns i valberedningskaoset på kongressen där falangstriderna gjorde att kända S-företrädare som Ylva Johansson manövrerades bort och där Omar Mustafa blev en bricka i spelet. När affären sen blev ett faktum har man i sin iver att rädda partiledningen vållat Mustafa stor skada men också partiet.

Om kongressen var ett lyckokast för Stefan Löfven har den senaste veckans usla krishantering skapat stora sår internt och en bild av ett kaosartat parti utåt.

Allt är mycket sorgligt.