Ska nuvarande prissättningsmodell överleva måste Energimyndigheten börja folkbilda. 

Elmarknaden har alltid – och i alla led – skapat rubriker. Det gäller utbyggnaden av själva elproduktionen med omfattande protester mot såväl vattenkraftverk som kärnkraftverk eller vindsnurror. Det gäller transporten av el där kraftledningar och nätavgifter rör upp känslor. Och det gäller förstås även prissättningen av elen.

De senaste åren har rubrikerna i huvudsak kretsat kring två områden, produktion och prissättning. Produktionen rör eventuell utbyggnad av kärnkraft och prissättningen handlar om volatila priser med stora skillnader mellan norra och södra Sverige. Vare sig varslen av 60 anställda på pappersbruket i Hyltebruk, som enligt både facket, företaget och lokalpolitiker beror på särskilt höga elpriser i södra Sverige (elområde 4), eller de nyligen införda effektavgifterna är undantagna från kritik.

Människor är benägna att göra väldigt stora uppoffringar för att samhället ska fungera

Varför ska en villaägare i Skåne behöva duscha kallt medan villaägaren i Norrbotten kan ta varma karbad varje dag? För att den mesta av elen produceras i norra Sverige, och ett högre pris i södra Sverige ska driva investeringar i elproduktion dit.

Varför ger plötsligt samma förbrukning en högre elräkning? För att man infört en särskild effektavgift för att styra elanvändningen mot en jämnare elkonsumtion med mindre toppar. Marknadsmekanismer ska styra elanvändningen och investeringarna så att elnätet fungerar så effektivt som möjligt.

Människor är benägna att göra väldigt stora uppoffringar för att samhället ska fungera. Det visades inte minst under pandemin där människor utanför riskgrupperna gjorde enorma avsteg från sitt sociala liv, bara för att skydda andra och avlasta vården. Benägenheten till uppoffringar bygger dock på att man förstår varför man gör dem. Om man inte förstår motivet till uppoffringen och den dessutom inte är frivillig, då försvinner legitimiteten och missnöjet börjar pyra.

Nu måste ansvariga myndigheter och aktörer ta sitt informationsansvar. Medborgarna måste ges chans att förstå orsaken till varför det är som det är och vilka alternativ som finns, annars är elfrågan snart helt kapad av populister.

Vad blir effekten av ett enhetlig elpris i hela Sverige? Vad blir konsekvensen om Sverige slutar exportera el till andra länder? Kan produktion och användning styras av reglering istället för marknadsincitament? Kanske är dagens modell optimal, men då måste medborgarna förstå varför – och för vem – den är optimal.

Vilgot Österlund