debatt Arbetet med att skapa ett samhälle som främjar hälsa och motverkar arbetsrelaterad stress kräver politisk vilja, och investeringar i välfärden. Om arbetsrelaterad stress klassas som allmänfarlig sjukdom kan incitamenten dessutom få starkare betoning, skriver Fredrik Lundin.
Utbrändhet och utmattning är allvarliga tillstånd som kommit att klassas som folksjukdomar. Oroväckande är att dessa tillstånd blivit allt vanligare längre ner i åldrarna. De ungas förebilder är de vuxna. Om vuxenvärlden inte kan föregå med ett gott exempel när det gäller stresshantering och att skapa hälsosamma arbetsliv, kan vi då förvänta oss att de unga ska klara av arbete och studier utan att bränna ut sig?
Minnesstörningar, mardrömmar, ångest och förlorad tankeförmåga på grund av stress är vanliga vittnesmål som jag tagit del av från yrkesverksamma personer via sociala medier på sista tiden. Vidare beskrivs fysiska symptom såsom hjärtklappning, yrsel, tillfällig dövhet och magknip; att få ringa en närstående för att hitta ut från mataffären; att ha skällt ut och svurit åt en kollega framför barn och föräldrar på en förskola; en känsla av att vara på väg att dö till följd av utmattning etc. Detta är fullständigt oacceptabla vittnesmål från annars friska medborgare som är med och bygger upp vårt lands välfärd, ekonomi och framtida samhälle.
Ett antal sjukdomar finns upptagna på smittskyddslagens lista över allmänfarliga sjukdomar. ”Med allmänfarliga sjukdomar avses smittsamma sjukdomar som kan vara livshotande, innebära långvarig sjukdom eller svårt lidande eller medföra andra allvarliga konsekvenser och där det finns möjlighet att förebygga smittspridning genom åtgärder som riktas till den smittade” (3 § i Smittskyddslagen).
Om välfärdens medarbetare inte får tillgång till en arbetsmiljö som är fri från risk till stressrelaterad ohälsa, då sätter vi alla våra viktigaste samhällsfunktioner på spel.
Ifall vi enkelt byter ut ordet smitta mot ordet ”stress” eller ”stressrelaterad”, låter inte denna definition som fullständigt överensstämmande med de konsekvenser som arbetsrelaterad psykisk ohälsa innebär för både individ och samhälle? Och bör vi inte försöka att hindra och förebygga ”smittspridningen” med lika hög beslutsamhet som om det gällde en allvarlig och livshotande infektionssjukdom?
Om välfärdens medarbetare, t.ex. lärare, skolledare, läkare, förskollärare, socialarbetare och elevassistenter, inte får tillgång till en arbetsmiljö som är fri från risk till stressrelaterad ohälsa, då sätter vi alla våra viktigaste samhällsfunktioner på spel. Följande prioriteringar måste därför göras från fackligt och politiskt håll för att stävja den växande ohälsan bland anställda inom skola, vård och omsorg:
- Välfärdsfacken måste tillsammans ställa stenhårda krav på kommuner och landsting att motverka psykosocial ohälsa på våra arbetsplatser.
- Riksdag och regering måste se till att det tillförs mer pengar i de kommunala och regionala verksamheterna så att färre personer inte måste utföra fler personers arbete.
- Stoppa systematiska nedskärningar på skola, vård och omsorg nu, eller ta kostnaderna sedan i form av förlorad arbetskraft.
- Kräv inte att redan drabbade personer dubbelbestraffas av försäkringskassan. Se till att den som är i behov av rehab och stöd för utmattning inte dessutom måste oroa sig för indragen sjukpenning.
- Mer pengar måste läggas på elevhälsofrämjande insatser såsom att anställa fler skolpsykologer och fler elevassistenter. Långsiktig hälsa bland framtidens medborgare måste nämligen börja redan i skolan!
- Nollvision gällande arbetsrelaterad stress och utmattning inom hela välfärdssektorn så att vi kan stoppa utmattningsepidemin utifrån det faktum att den hotar livsviktiga samhällsfunktioner såsom skola och vård.
Arbetet med att skapa ett samhälle som främjar hälsa och motverkar arbetsrelaterad stress kräver både politisk vilja, och investeringar i den gemensamma välfärden. Men om vi dessutom lägger arbetsrelaterad stress till listan över allmänfarliga sjukdomar kan incitamenten till att ta tag i grundproblemen dessutom få starkare betoning. Således kan vi bättre motverka den rådande samhällskultur som gör att alltför många medborgare och välfärdsanställda bränner ut sig och hamnar i samhällets ekonomiska och sociala marginaler.
Fredrik Lundin
Lärare och grundare av Elevhälsoupproret
ledamot i Föreningen Välfärdsinitiativet
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
