Uthållighet är det enda som fungerar

Putins lögner blir bara mer bisarra, samtidigt som kriget tycks på väg att eskalera. I det läget är stödet till Ukraina viktigare än någonsin. 

Hur många av oss trodde egentligen att Ryssland skulle anfalla Ukraina för ett år sedan, den 24 februari 2022? Inte så många.

Inför attacken talade många experter om att det ”inte var omöjligt” men att de truppsammandragningar som noterats längs gränsen lika gärna kunde vara ett sätt att skrämma grannlandet för att uppnå något annat syfte. USA:s tydliga varningar avfärdades även av kloka analytiker som allt för uppskruvade.

Det var de inte. Attacken för ett år sedan krossade den europeiska säkerhetsordning som rått sedan andra världskriget samtidigt som den skapade död och förstörelse i Ukraina.

Det tal han höll i veckan tillhör det mest bisarra som yttrats när det kommer till fake news

I intervju efter intervju berättade ukrainarna själva hur inte ens de på allvar kunde tro att kriget skulle komma till dem. Hur de kvällen före anfallet tittade på sina teveserier som vanligt, åt middag med familjen och gick och lade sig, utan att för ett ögonblick misstänka att de dagen efter skulle tvingas fly för sina liv och få sina hem förstörda av ryska missiler.

I Väst blev reaktionen omedelbar. De breda massmedierna fyllde sina nyhetssidor och sändningar med nyheter från kriget, samhällen gjordes redo för att ta emot alla de flyktingar som skulle komma från landet och vapen och militär utrustning ställdes till den ukrainska regeringens förfogande.

Till att börja med fruktade nog många att Ryssland skulle segra relativt snabbt. Jag var en av dem. Jag såg framför mig hur vi under överskådlig framtid skulle få leva med en rysk ockupation av Ukraina, och hur motståndet skulle tvingas utgå ifrån denna dystra premiss. Men motståndskraften i Ukraina var långt mycket starkare än så.

Samtidigt har det blivit tydligt hur beslutsamt och systematiskt Putin har gått till väga för att återupprätta Ryssland som stormakt, och hur mycket han är beredd att tumma på sanningen. Det tal han höll i veckan tillhör det mest bisarra som yttrats när det kommer till fake news och skruvad historieskrivning. Putin hävdar på fullt allvar att Ryssland strävade efter fred och förhandling men att krig till slut blev oundvikligt. Fred och förhandling om vadå? Om Ukrainas självständighet? Han återupprepade också myten om att Ukraina i grunden är infiltrerat av nazister, en lögn som många även i svensk debatt spred under åren efter den ryska ockupationen av Krim 2014.

Men nu vet vi. Kriget kommer att pågå under lång tid. ”Det kommer att fortsätta så länge den ryska imperialismen inte är besegrad”, skriver den rysk-ukrainska författaren Arkadij Babtjenko i Dagens Nyheter. Han argumenterar för ett fortsatt militärt, ekonomiskt och politiskt stöd till den ukrainska regeringen.

Det är en dyster men rimlig framtidsprognos. Medierna i vår del av världen får inte släppa taget om det som händer i Ukraina. Övergreppen fortgår. Mördandet av civila är lika brutalt som för ett år sedan. Och regeringar och parlament måste vara tydliga med att stödet kommer att fortsätta. Vi har ingen rätt att bli ”krigströtta”.