Vad händer med svensk ekonomi på lång sikt när industriföretag efter industriföretag säljs ut till utländska intressen?
I dag avgörs lastbilstillverkaren Scanias – och troligtvis min hemstad Södertäljes – framtid. Nu löper nämligen tiden ut för den tyska Volkswagens skambud på 200 kronor per aktie för det lönsamma bolaget, samtidigt som amerikanska läkemedelsjätten Pfizer riktar fientliga blickar mot det krisande företaget AstraZeneca. I ett slag riskerar den relativt välmående industriorten i Sörmland att förlora sina största arbetsgivare. Underleverantörer överallt vädrar sin oro – kommer alla jobb att försvinna till Tyskland? Ja, troligen.
Striden om Scania har varit hetsig. I förra veckan meddelade det Wallenberg-kontrollerade investmentbolaget Investor att man säger nej till affären. Argumentet var att budet inte motsvarar Scanias långsiktiga värde. Andra stora ägare som AMF, Skandia Liv och Fjärde AP-fonden har också sagt nej, medan Aktiespararna har bestämt sig för att rekommendera sina medlemmar att acceptera budet, även om det ”smärtar” att släppa ifrån sig ett så välskött företag.
I går kom de viktigaste beskeden. Scanias storägare Swedbank Robur satte ner foten och sa ja. Även Tredje AP-fonden bestämde sig för att välkomna budet, vilket gör det troligt att Volkswagen verkligen blir den nye ägaren. Men frågan är vad som händer med svensk ekonomi på lång sikt när industriföretag efter industriföretag säljs ut till utländska, och ibland fientliga, intressen?
I sin bok ”Fientliga bud – teorierna, maktspelet, kortsiktigheten” hävdar Sophie Nachemson-Ekwall att det har blivit på tok för lätt att köpa lönsamma, svenska industriföretag. Orsaken är svenska uppköpsregler, som till skillnad från protektionistiska tyska och amerikanska inriktats på att endast gynna en part: nuvarande aktieägare vars fokus ligger på vinstmaximering. Följden har blivit ett kortsiktigt tänkande där enskilda ägares, snarare än Sveriges, intressen gynnas.
Men, säger Ekwall, detta är inte en hållbar utveckling. Inte för framtiden, och inte i en konkurrensutsatt globaliserad ekonomi där många perspektiv måste vägas in för att garantera svenskt näringslivs fortlevnad. Hur påverkar Scaniaaffären anställda, affärspartners, underleverantörer och framtida pensionärer? Den frågan tycks ingen vilja besvara.
I Davos påstod Fredrik Reinfeldt att Sverige “i princip” inte har några industrijobb kvar. Ett magstarkt yttrande från regeringschefen i ett land som byggt hela sitt välstånd på råvaror och industriell utveckling. Men talande för dagens politiska klimat där okunskapen går hand i hand med ett slags naivitet, som i gruvnäringen där regeringen glatt skänker bort miljardtillgångar i mineraler till klåfingriga utländska investerare.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
