debatt Den 24 april 1915 inleddes det som senare skulle kallas det armeniska folkmordet. Riksdagen erkände detta folkmord 2010, men ingen svensk regering har ännu gjort det. Det är hög tid nu, menar Kurdo Baksi och Ragip Zarakolu.
I fjol hölls för första fången en nationell minnesdag i Frankrike över folkmordet på assyrier/syrianer/kaldéer och pontiska greker i Turkiet 1915. President Emmanuel Macron tog detta historiska beslut genom ett dekret.
Folkmordet, som krävde minst 1,3 miljoner dödsoffer uppmärksammas officiellt även i år runt om i Frankrike. Vi hoppas att alla FN-stater snart hakar på och uppmärksammar folkmordet på kristna i Turkiet på samma sätt som i Frankrike.
Vägen dit verkar vara lång. Av någon anledning har till och med Sverige oerhört svårt för att öppet ta avstånd från och fördöma detta barbariska folkmord. Oavsett politisk färg fegar våra regeringar ur när det gäller frågan om att erkänna folkmordet.
Låt oss förklara:
I år är det tio år sedan Sveriges riksdag erkände folkmorden på 1,5 miljoner dödsoffer i före detta Ottomanska imperiet i dagens Turkiet, men ingen av våra regeringar har erkänt detta folkmord. Under den senast valkampanjen till riksdagsvalet, markerade statsminister Stefan Löfven att regeringen inte har några planer på att erkänna folkmordet på kristna i Turkiet eftersom det är en “oerhörd komplex fråga”.
Folkmord på oskyldiga människor kan aldrig vara en komplex fråga. Man ska alltid stå på offrens sida. Löfvens inställning, ett sorts icke-erkännande av folkmordet på de kristna i Turkiet, smärtar oss och många andra i Sverige.
Välunderrättade upplysningar om folkmordet 1915 råder det knappast brist på. I en understreckare skildrade Svante Lindgren utförligt om hur folkmördaren Talaat Pasha (1874–1921) tillsammans med Cemal Pasha och Enver Pasha organiserade det omfattande folkmordet på kristna i Turkiet och att Talaat Pasha inspirerade nazisterna att genomföra Förintelsen.
Vid det här laget är de flesta folkrättsexperter överens om att massmorden var ett utstuderat folkmord i enlighet med 1948 års folkmordskonvention men Turkiet har i över hundra år vägrat att erkänna folkmordet, be om förlåtelse, inleda en försoningsprocess med de drabbades familjer eller betala skadestånd till offrens familjer. Inte nog med det, det turkiska rättsväsendet förföljer alla som tar upp folkmordet på kristna.
Vad många utanför Turkiet inte vet är att många av landets drygt 50 000 armenier och syrianer än idag döljer sin identitet för att undvika statligt sanktionerat våld eller påhittade rättsprocesser. Folkmordet på kristna är ett tabubelagt ämne i Turkiet där yttrandefriheten i princip är avskaffad. Den som vågar ta upp ämnet riskerar inte bara fängelsestraff utan även sitt liv. Många minns den modige armeniske journalisten Hrant Dink som mördades för tretton år sedan i Istanbul.
Om Sveriges regering vill kalla sig humanistisk bör den genast respektera Riksdagens beslut och erkänna folkmordet på armenier, assyrier/syrianer och pontiska greker 1915.
Allt annat är svek mot medmänskligheten.
Ragip Zarakolu
Svensk-turkisk journalist och förläggare
Kurdo Baksi
Författare
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
