Den rödgröna oppositionen bör sätta press på L i frågor om kultur och public service och på SD i frågor som handlar om nivåerna i socialförsäkringarna. Med en sådan strategi går det att påverka. Dessutom kommer sprickorna i Tidöblocket att bli tydliga.
Regeringens politik har hittills inte imponerat på någon. Gång på gång har de lyckats att skjuta sig själva i foten. I en bemärkelse har det varit alltför enkelt för den rödgröna oppositionen. Det krävs knappt någon egen politik för att gå framåt i opinionen. Det räcker med att sitta still i båten.
Men det avgörande i politiken är inte att vinna debatten utan att förändra verkligheten. För den rödgröna oppositionen handlar det förstås om att kritisera Tidöpartierna, men också om att påverka politikens innehåll. Tidöblocket är inte gjutet i en enhet utan fullt av sprickor och dessa gäller det att utnyttja.
I båda fallen handlar det om att L respektive SD ska stå upp för vad de tidigare utlovat
Två exempel kan illustrera vad det kan handla om. Nyligen omformulerade regeringen direktiven till den utredning som ska undersöka insynen i friskolorna. Utredningen skulle inte ens få undersöka om det var möjligt att införa offentlighetsprincipen. Kritiken blev massiv, bland annat från Dagens Arena. Det ledde till att skolministern Lotta Edholm ändrade sig igen. Utredningens direktiv skrevs om ännu en gång och nu ska det åter utredas om offentlighetsprincipen kan införas även på friskolor.
Det andra exemplet gäller a-kassan. När riksdagen klubbade en högerbudget 2018 röstade SD för ett förslag som innebar försämringar av a-kassan. Inför valet 2022 fick SD hård kritik från vänster för att tidigare ha sålt ut a-kassan. Det skapade en hård press på SD och till sist hade partiet bara en enda röd linje inför valet, att a-kassan inte skulle försämras. Det beska pillret tvingades Kristersson, Busch och Pehrson att svälja.
På ett mer generellt plan illustrerar de två exemplen något som borde utgöra en strategi för de rödgröna partierna. När det gäller frågor om offentlighetsprincip, frihet för konstutövare, public service och att välfärdspolitiken ska omfatta alla som lever i Sverige gäller det att sätta press på Liberalerna. När det gäller nivåerna i a-kassa, sjukförsäkring, barnbidrag och pensioner bör de rödgröna partierna sätta press på Sverigedemokraterna. I båda fallen handlar det om att L respektive SD ska stå upp för vad de tidigare utlovat.
En sådan oppositionspolitik kan åtminstone påverka på marginalen. Dessutom kommer den att göra sprickorna i Tidöblocket tydliga. För närvarande är oenigheterna inom blocket inbäddade i utredningar. Men under rådande mandatperiod ska utredningarna både vara klara och omvandlas till konkreta förslag. Då kommer motsättningarna i en rad frågor åter att bli synliga. Hit hör bland annat synen på public service, offentlighetsprincipen, skolpengen, förstatligandet av sjukvården, arbetskraftsinvandringen och välfärd till dem som inte är svenska medborgare. När dessa frågor så småningom hamnar på bordet finns bara två möjligheter. Antingen får någon del av Tidöblocket böja sig rejält eller så spricker samarbetet.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
