Utpressningspolitiken vid vägs ände

Frustrationen, irritationen och desperationen har kommit till vägs ände. Grekland har äntligen bestämt sig för att säga ifrån.

Det grekiska dramat gick i helgen in i en både väntad och oväntad fas. Förhandlingarna har brutit samman. Nödlånen förlängs inte. Slutbudet från EU och IMF möttes av finansminister Yanis Varouakis ryggtavla när han efter tre timmar lämnade förhandlingsrummet.

Premiärminister Alexis Tsipras visade sedan EU var det helleniska skåpet ska stå genom att utlysa en folkomröstning om slutbudet ska accepteras eller inte. Ett bud där regeringen tydligt förespråkar ett nej.

I sitt tal till det grekiska folket sa Tsipras att den grekiska regeringen aldrig hade tänkt ge vika för EU:s krav, aldrig tänkt svika folkets förtroende. Demokratiskt folkstyre ställs mot maktkoncentrerat toppstyre.

EU är inte intresserat av att hitta en lösning som är bra för alla parter, utan är endast ute efter att förödmjuka Grekland, sammanfattar Tsipras de halvårslånga förhandlingarna. Det är hårda ord i ett mycket dramatiskt läge. Han spelar ett högt spel – men har sannolikt redan i ett tidigt skede gjort bedömningen att Grekland förr eller senare ändå kommer tvingas lämna euron.

Frustrationen, irritationen och desperationen har kommit till vägs ände. Grekland har en statsskuld på 2 billioner dollar. Det är en fantasisumma, omöjlig att betala tillbaka. Som bäst varit lämpad för skuldavskrivning – om EU:s ledare sansat sig i rimlig tid. Och där du inte löser något alls genom att höja momsen eller sänka pensionerna, förslag som nu legat på bordet.

Fråga de greker som arbetar utan att få lön hur de känner. Fråga dem som väntar på pensionsutbetalningar som aldrig kommer. Bankerna har tömts på kontanter, i bankomaterna finns ingenting kvar att mata ut.

Men trojkans svar har allt sedan krisen inleddes varit att dra åt tumskruvarna ännu mer, något som i sig fått ödesdigra konsekvenser för den grekiska ekonomin.

På twitter konstaterade Varouakis att Grekland precis levererat den boost som demokratin förtjänar i eurorelaterade frågor. Han ironiserade sedan över hur radikalt det låter. Tsipras själv delade sitt tal på Twitter med orden ”För oss, våra kommande generationer, vår historia. För Greklands självständighet och värdighet”.

Det är inte bara Greklands självständighet som står på spel. EU hade svårligen kunnat agera på något annat sätt än att sätta hårt mot hårt – det har varit en förutsättning för att hålla ihop den gemensamma valutan. Skulle EU ha gett efter skulle det – enligt den härskande analysen – signalera till andra att det finns utrymme för nåd och eftergift. Man använder Grekland för att statuera ett exempel.

Men Syriza vann valet i Grekland för sina löften om att vägra fortsätta den besparingspolitik som EU och IMF tvingat fram. Med Alexis Tsipras tal till nationen och stundande folkomröstning i demokratins och den suveräna nationens namn kommer kaos men också katharsis.

Kaos kommer att uppstå. Ett utträde från euron kommer att få enorma konsekvenser både för Grekland och Europa som helhet. Priset som Grekland kommer att få betala är högt.

Katharsis kommer samtidigt genom att grekerna stolt har lyft huvudet mot överheten och sagt att nu räcker det. Oavsett utgången av folkomröstningen ger den en nödvändig demokratisk legitimitet. Och om EU:s ledare underkänner omröstningen säger det något djupt allvarligt om demokratins ställning i Europa. David har vågat utmana Goliat.

Som läget nu ser ut kommer vi troligtvis de närmaste dagarna få följa hur Grekland lämnar euron och på sikt även EU. För grekerna kan det ändå vara den bästa lösningen. Att stanna i euron ger år av fortsatt lidande. Att övergå till drachmer ger på kort sikt dramatiska konsekvenser – men i förlängningen kan det mycket väl innebära den ekonomiska nystart som landet så väl behöver.