Utredningen urholkar a-kassan

debatt Ett nytt betänkande om framtidens a-kassa föreslår en tudelad försäkring, med en allmän ersättningsnivå för de som inte är med i a-kassan och en högre för medlemmar. Dessutom missgynnar avtrappningen i ersättningsnivån låginkomsttagare, skriver fackförbundet Forena.

När coronapandemin angrep arbetsmarknaden i våras blottades allvarliga brister i den svenska arbetslöshetsförsäkringen för en bred allmänhet. Bristerna är emellertid inte kopplade till pandemins kraftiga händelseförlopp, utan till en lång rad politiska beslut under de senaste två decennierna. De har gjort att försäkringens täckningsgrad och inkomstskydd har reducerats kraftigt.

Strax innan coronapendemin slog till var det endast 29 procent av de arbetslösa som fick ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Motsvarande andel i början av 2000-talet var 79 procent. Under samma period har andelen arbetslösa som får en ersättning som motsvarar 80 procent av tidigare inkomst minskat från 75 till 27 procent.

För att stävja ytterligare försämringar för individer och samhällsekonomin genomförde regeringen tillfälliga villkorsändringar i arbetslöshetsförsäkringen. Bland annat har kvalifikationstiden för att få a-kassans inkomstrelaterade ersättning sänkts från 12 till 3 månader, den högsta dagersättningen höjdes från 910 till 1 200 kronor och grundersättningen höjdes från 365 till 510 kronor per dag. Reglerna ska gälla till årsskiftet, men i statsbudgeten för 2021 föreslår regeringen en förlängning till 2022.

Vad som väntar därefter är fortfarande ett oskrivet blad. Inriktningen har emellertid lagts fast i Januariöverenskommelsen mellan regeringen, Centerpartiet och Liberalerna.

I överenskommelsen fastslås att arbetslöshetsförsäkringen ska reformeras i linje med en flexicuritymodell och öppnas för fler som arbetat, baseras på inkomster och trappas ned samt fasas ut i takt med arbetslöshetens längd. Som en konsekvens av överenskommelsen beslutade regeringen om ett tilläggsdirektiv till den tidigare tillsatta Utredningen om en ny arbetslöshetsförsäkring för fler, grundad på inkomster. I våras blev utredningen klar med sitt betänkande: ett nytt regelverk för arbetslöshetsförsäkringen (SOU 2020:37) som strax därefter skickades ut på remiss fram till den 30 oktober.

Av betänkandet framgår att utredningen vill se en arbetslöshetsförsäkring som har en tydlig koppling mellan avgift och förmån, är förutsägbar för försäkringstagaren samt är skalbar, det vill säga kunna förändras efter politisk vilja och ekonomiska behov, utan att den i grunden förändras.

Utredningen menar att dagens arbetslöshetsförsäkring är omodern på grund av dess invecklade anslutningsregler, omständlig administration med dålig kontroll av utbetalda ersättningar samt försäkringens bristfälliga täckningsgrad.

För att modernisera arbetslöshetsförsäkringen föreslår därför utredningen att dagens tvådelade försäkring med grundbelopp och inkomstbortfallsförsäkring slås ihop till en sammanhållen försäkring. Arbetsvillkoret som i dag krävs för att kvalificera sig för försäkringen ersätts med ett inkomstvillkor på 12 månader. Inkomstvillkoret blir även avgörande för ersättningsperiodens längd, som kan omfatta som mest 300 dagar och som lägst 66 dagar.

Det är en lösning som strider mot socialförsäkringens princip om enhetliga ersättningsvillkor oberoende om individen har ett kompletterande privat försäkringsskydd.

Försäkringen föreslås ha en allmän ersättningsnivå på 50 procent av tidigare inkomst, 65 procent för personer som uppfyllt inkomst- och medlemsvillkoret i a-kassan i minst 6 månader men inte i 12 månader. Full ersättning på 80 procent uppnås efter minst 12 månaders medlemskap i a-kassa. Oavsett ersättningsnivå föreslår utredningen att ersättningen trappas ned med 10 procentenheter efter 100 ersättningsdagar och med 5 procentenheter efter 200 dagar.

Utredningen konstaterar att förslagen kan förväntas öka arbetslöshetsförsäkringens täckningsgrad från 40,4 till 47,4 procent av arbetskraften. Statens kostnader för försäkringen ökar däremot inte, men i och med att ersättningsperioderna i vissa fall blir kortare kan kommunernas kostnader för socialtjänsten öka.

Utredningens ambition om att modernisera arbetslöshetsförsäkringen är vällovlig, men i fackförbundet Forenas remissvar, som lämnas in i dag, konstaterar vi att merparten av förslagen är otillräckliga och i flera avseenden otidsenliga. Förslaget om inkomstvillkor gillar vi, men därutöver har vi följande invändningar när det gäller övriga förslag:

• Förslaget om en sammanhållen arbetslöshetsförsäkring innebär i praktiken att det blir en obligatorisk offentlig försäkring där individen väljer mellan en allmän eller full ersättning genom medlemskap i a-kassan. Det är en lösning som strider mot socialförsäkringens princip om enhetliga ersättningsvillkor oberoende om individen har ett kompletterande privat försäkringsskydd. En sammanhållen försäkring innebär också att a-kassorna reduceras till att vara föreningar för individer som önskar ha en högre ersättning i en offentlig försäkring. Detta skulle urholka a-kassornas betydelse för den svenska modellen.
• En skalbar arbetslöshetsförsäkring skulle undergräva förtroendet för staten som försäkringsgivare när individen inte med tillförsikt kan förutsäga tryggheten i försäkringen.
• Arbetslöshetsförsäkringens täckningsgrad påverkas marginellt av utredningens förslag. En försäkring som huvudsakligen finanserias av samtliga på arbetsmarknaden bör rimligen omfatta flertalet. Särskilt med tanke på det enorma överskott som försäkringen vanligtvis ger statskassan.
• Nedtrappning av a-kasseersättningen som föreslås av utredningen ger en väsentligt sämre ersättning för personer med låga inkomster jämfört med dagens villkor, vilket ytterligare riskerar att öka otryggheten på arbetsmarknaden.

Utöver förslaget om inkomstvillkor tycker vi att övriga förslag bör arkiveras utan vidare åtgärd. Istället bör regeringen permanenta de tillfälliga reglerna som infördes i arbetslöshetsförsäkringen i våras, samt återkomma med förslag om hur ersättningen kan indexeras.

Det skulle förbättra det ekonomiska skyddet vid arbetslöshet, minska kommunernas kostnader för försörjningsstödet och skapa stabila ekonomiska ramar för de arbetslöshetsförmåner som arbetsmarknadens parter tar ansvar för. Härigenom stärks den svenska modellens förutsättningar att kunna möta framtidens utmaningar.

Anders Johansson, förbundsordförande Forena

Håkan Svärdman, samhällspolitisk chef hos Forena