S-kongressen är avslutad. Det enorma journalistuppbådet och de stora mediernas dagliga bevakning och direktsändningar kan ifrågasättas men den kritiska journalistiken har lyckligtvis inte uteblivit. Både ris och ros har fällts om socialdemokratins politiska framtidsväg.
Det var värre med Sveriges televisions devota dokumentär i två delar om Carl Bildt häromveckan med den märkliga titeln ”Excellensen”. ”SVT vägrade att rota i Bildts mörka sidor”, skrev Aftonbladets politiska reporter Oisin Cantwell, och kritiserade med rätta TV-dokumentärens undvikande av att ställa Bildt till svars för Lundin Oil-affärerna. Journalisten Leo Lagercrantz var inne på samma tema.
Inte ens Bildts flagranta missbedömning i U-båtsaffären blir i dokumentären på allvar utan förvandlas till ett i och för sig roligt inslag om hur reportern som vet att han har 100 procent rätt ändå känner det som att han har fel när Bildt med oförblommerad arrogans ljuger honom rätt upp i ansiktet.
Det finns fler politiskt intressanta historier som inte togs upp i dokumentären, exempelvis Carl Bildts och Moderaternas motstånd mot sanktioner gentemot apartheid-regimen i Sydafrika eller hans lobbyism för att USA skulle starta krig mot Irak.
I stället för att gång på gång upprepa Bildts fina släkthistoria kunde SVT grävt djupare i Carl Bildts utrikespolitiska gärning i dag. Vad har han egentligen gjort som utrikesminister? En fråga som också Johan Hakelius ställer i krönikan: Bildts utrikespolitik har blivit som trappstädning.
TV-dokumentären gör ett snabbt hopp mellan åren då Carl Bildt är borta från svensk inrikespolitik och hans comeback i Fredrik Reinfeldts regering 2006. Det hade kanske varit på sin plats att ställa frågan om hur Carl Bildt som av Reinfeldt och hans nymoderater beskyllts för att vara en i ”bunkergänget” nu skulle ingå i sin värsta kritikers regering. Hur ser gammelmoderaten Bildt på partiets omvandling?
Förmodligen skulle han ha vägrat svara. Det är nämligen dealen med statsminister Reinfeldt. Bildt får sköta utrikespolitiken på helt eget mandat bara han inte lägger sig i Moderaternas inrikespolitiska vägval.
Därmed har vi fått en unik ordning i svensk politik – utrikespolitiken har privatiserats. Den finns i Carl Bildts huvud. Inifrån Utrikesdepartementet pyser det då och då ut försiktig kritik om att utrikesministern kör sitt eget race och inte använder sig av den mångåriga erfarenhet och sakkunskap som finns på UD. UD-tjänstemän säger skämtsamt att man får läsa i Bildts blogg vad den utrikespolitiska linjen är.
Det kan verka charmigt med en utrikesminister som älskar sociala medier men det blir bekymmersamt när den svenska linjen i viktiga utrikes- och säkerhetspolitiska frågor formuleras på 140 tecken i en nattlig tweet.
Vari Carl Bildts ”excellens” ligger förutom att han är bra på att förleda journalister har ännu inte presenterats för oss.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
