Utvärdera friskolorna

Den svenska välfärdsmodellen har genomgått en liberal revolution de senaste decennierna. Resultatet är en kompromiss mellan den socialdemokratiska välfärdsstaten och dess (ny)liberala kritiker. Finansieringen av grundläggande välfärdstjänster sker via skattsedeln och ska garantera lika behandling. Samtidigt har utförandet i hög grad lagts ut på privata företag.

Faktum är att vi har mer av privata vinstdrivande företag i välfärden än i andra länder i Europa. Där bedrivs delar av vården och omsorgen av kyrkor och ideella organisationer. I Sverige är huvudalternativet privat eller offentligt.

Förändringen av den svenska offentliga sektorn var nödvändig. Behovet av ökad valfrihet låg i korten. Den gamla formen av styrning av den offentliga sektorn hade nått vägs ände. Det hindrar emellertid inte att dagens ordning ska eller bör tas för given.

Nyligen föreslog Carin Jämtin, socialdemokratiskt oppositionsråd i Stockholm, att vinstutdelningar i friskolorna ska begränsas. En liknande skrivning finns redan i Socialdemokraternas politiska riktlinjer. Så what's the fuzz about? Till delar förmodligen om en politisk positionering inför Socialdemokraternas partikongress i höst. Problemet är att förslaget inte är helt genomtänkt. Ska politikerna besluta om de rimliga vinstnivåerna? Eller ska de helt förbjudas? Förslaget försöker operera bort en effekt av en modell som även Socialdemokraterna har accepterat.

Några socialdemokratiska kommunpolitiker från Stockholms läns kranskommuner menar att det är inkonsekvent att tillåta att företag ska kunna tjäna pengar på att bygga en skola men inte på att driva den. Det är förvisso en poäng. Men riktigt så enkelt är det inte heller.

Var gränsen ska gå mellan privat – och civilt – och offentligt i välfärdspolitiken kräver både analys och mer av eftertanke. Och just när det gäller skolan är relationen problematisk också av tekniska skäl. Beträffande upphandlingar i allmänhet ska kvalitet och lägsta pris vara kriteriet. Här finns en mekanism som håller nere kostnaderna och hushåller med skattebetalarnas pengar. Men på skolans område finns inte den möjligheten. Skolpengen är lika stor för alla elever. Kapitalinsatsen och aktieägarnas risk är låg. Vinsten genereras ofta genom "effektiviseringar" eller besparingar på allt från personal till matsalar. Företagen i skolvärlden agerar alltså på en i högsta grad konstruerad marknad. Skolorna räknar elever och skickar fakturan till kommunen. Kraven och uppföljningen från det offentliga är dessutom ofta bristfällig.

Det är hög tid att göra en utvärdering av de nya modeller som har införts inom den offentliga sektorn. Låt oss börja med skolan. Skolan är första våningen i välfärdsbygget. Åren i skolan bär vi med oss genom hela livet. Desto större skäl att ha på fötterna.