I kölvattnet av de stora besparingarna i Stockholmsvården känner kvinnor med gynekologisk cancer oro för sin överlevnad. Den oron måste borgerligheten ta på allvar, skriver Håkan Jörnehed och Pia Ortiz Venegas.
Varje år drabbas 3 500 kvinnor i Sverige av gynekologisk cancer. Patientföreningar larmar nu om att besparingskraven inom vården har försämrat vårdkvaliteten för cancerdrabbade.
I dag är det Gyncancerdagen i Stockholm. Därmed vill vi sätta strålkastarljuset på de speciella omständigheter som råder för patienter med gynekologisk cancer i länet.
Sedan början av 2015 har Stockholmsvården belagts med stora besparingskrav. Onkologavdelningen vid Karolinska sjukhuset ska till exempel spara 24 miljoner kronor. Det är där som många av gyncancerpatienterna får sin behandling. Till exempel kommer en av behandlingsavdelningarna att stänga, vilket självklart får konsekvenser för hela verksamheten inklusive den avdelning där gyn-onkologiska patienter vårdas.
Patientorganisationen Gyncancerföreningen Stockholm oroar sig särskilt över att antalet gynonkologiska specialister har halverats på Karolinska mellan åren 2006-2014 vilket självklart försämrar vårdkvaliteten drastiskt för denna patientgrupp. Ledningen har istället satt in ST-läkare under utbildning för att täppa till hålen, men de saknar handledning från erfarna kollegor. Sammanfattningsvis är det massiv kompetensförlust på många nivåer. Det saknas även röntgenläkare och patologer – vilket gör väntetiderna för patienterna längre.
Det är vanligt att gyncancerpatienter blir kroniker. Sjukdomen är behandlad men man blir inte helt botad. Tidigare har de med kronisk cancer levt i trygghet om att de upp till fem år efter sista behandling får komma på återbesök och kontroller. Besparingskraven gör nu att nyinsjuknade prioriteras – vilket är bra – men kronikerna kastas ut efter bara två år. Kvinnorna hänvisas till öppenvården där det saknas både kompetens och resurser. Tidigare har båda grupper kunnat tas om hand.
Utbildningsenheten på Radiumhemmet på Karolinska sjukhuset är numera också nedlagd och det råder allmän brist på rehabiliteringsresurser. Sedan i december har Venusmottagningen stängt. En klinik dit behandlade kvinnor kunde vända sig till specialistsjuksköterskor med frågor om sexualitet och hjälp med sexuell funktionalitet.
Ansvarig läkare på Radiumhemmet menar att kvinnorna ska kunna vända sig till vilken läkare som helst med sina frågor. Det vet alla som har minsta insikt i tabun kring sexualitet att så fungerar det inte. Malmö högskola lanserade alldeles nyligen en rapport som visar att av män som drabbats av prostatacancer får 90 procent kunskap om hur sjukdomen kommer påverka deras sexualitet, för kvinnor med gynekologisk cancer är siffran 55 procent.
Vänsterpartiet i Stockholms läns landsting kan bara konstatera hur skevt besparingskraven slår och att det ofta finns ett genusperspektiv på det. Kvinnor drabbas hårdare när piskan viner. Vi frågar oss också om ersättningssystemen i vården beräknas utifrån kön? Varför skulle annars sjukhusen få mer betalt för att operera en patient med tarmcancer än äggstockscancer?
I dag på Gyncancerdagen solidariserar vi oss med patientföreningar och drabbade kvinnor som helt befogat känner stark oro för sin överlevnad i besparingstider. Ansvariga politiker, både på personal- och sjukvårdssidan, måste ta denna patientgrupp på allvar. Åtgärda de brister som drabbar våra svårast sjuka! Det är det borgerliga landstingsstyrets ansvar.
Håkan Jörnehed (V), oppositionslandstingsråd
Pia Ortiz Venegas (V), fullmäktigeledamot med ansvar för kvinnosjukvård
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
