EU-länderna behöver gröna investeringar för nya jobb och utbyggd välfärd – inte militär upprustning, skriver Vänsterpartiets Malin Björk och Mikael Gustafsson.

”EU behövs för freden” brukar moderater, folkpartister och kristdemokrater säga. Men i EU-parlamentet röstar de för militärpakt, ökad vapenhandel och stärkt stöd till upprustningsindustrin.

I en intressant sammanställning gjord av tre organisationer, bland annat Jordens Vänner, visas hur de svenska EU-parlamentarikerna har röstat i avgörande frågor för freden. De har undersökt hur ledamöterna röstat i bland annat följande frågor:

-Stimulera vapenindustrin med subventioner och fördelaktiga policies
– Investera i utvecklingen av militära drönare
– Universitet behöver samarbeta mer med vapenindustrin
– EU:s trupper kan delvis bekostas med civil EU-budget
– Stöd för militariseringen av EU-policies
– En ny budget för utveckling av vapenteknologi

Det visar sig att det parti som är störst anhängare av militarisering, ökad vapenhandel och upprustning är Kristdemokraterna, tätt följd av Moderaternas ledamöter. Socialdemokraterna, som är djupt splittrade i denna fråga, intar en föga hedrande tredje plats, följda av Folkpartiet.

Ta ett konkret exempel: I en särskild resolution (14/12 2011) uttalade EU-parlamentet sin oro för vad finanskrisen lett till. Men det var inte massarbetslösheten och den växande fattigdomen som oroade parlamentet. Inte heller det faktum att en del fattiga föräldrar i Grekland tvingas lämna sina barn till barnhem för att de inte längre kan försörja dem. Nej, oron handlade om finanskrisens följder för försvarssektorn.

Den första punkten i uttalandet löd ”Europaparlamentet noterar med oro den tendens under de senaste åren som innebär att flertalet medlemsstater har gjort nedskärningar i sina försvarsbudgetar efter finanskrisen”. En annan punkt i uttalandet markerade att EU-parlamentet vill skapa en militärpakt med ömsesidiga försvarsförpliktelser.

Vikten av att EU i framtiden själv ska kunna gripa in militärt betonades också: ”Insatserna i Libyen har klart visat att inte ens en koalition av europeiska länder kan genomföra insatser av detta slag utan stöd av Förenta Staterna”.

Hur röstade de svenska EU-parlamentarikerna till resolutionen? Självklart blev det nej från Vänsterpartiet, liksom Miljöpartiet.

Men alla närvarande ledamöter från svenska högeralliansens partier röstade ja. Socialdemokraternas ledamöter var splittrade och röstade ja, nej och avstå.

Kanske de svenska ledamöter som valde att rösta ja till upprustningsresolutionen kände sig emotionellt bundna av EU:s egen grundlag, Lissabonfördraget. Det fördraget är nämligen det enda konstitutionella dokument som fastslår att man ska upprusta. I artikel 42 punkt 3 står det ”Medlemsstaterna förbinder sig att gradvis förbättra sin militära kapacitet.”

År 2004 upprättade EU Europeiska försvarsbyrån. Dess uppgift är enligt de officiella dokumenten ”att utveckla EU:s försvarskapacitet för krishantering, stärka försvarsmaterialsamarbetet och försvarets industriella och tekniska bas samt skapa en konkurrenskraftig europeisk försvarsmaterialmarknad”. Översatt från EU:s fikonspråk betyder det att man ska stärka det militärindustriella komplexet och garantera gemensam upprustning.

Men när högerpartierna oroar sig för att EU-länderna inte satsar tillräckligt mycket på militär upprustning. Då säger Vänsterpartiet att det varken ska satsas på upprustning eller banker. För vad EU-länderna behöver, är gröna investeringar för massor av nya jobb och utbyggd välfärd.

När högerpartierna uttalar sitt stöd för gemensamt försvar och militärpakt. Då fortsätter Vänsterpartiet att försvara folkmajoritetens linje. Sverige ska förbli ett alliansfritt land som förespråkar diplomati och förhandlingar för att lösa konflikter. Ett land som aktivt verkar för nedrustning och fred.

Malin Björk, förstanamn på Vänsterpartiets EU-lista

Mikael Gustafsson, EU-parlamentariker och andra namn på Vänsterpartiets EU-lista

Låt fler få veta – tipsa Dagens Arena