Vabruari – nätläkarnas högtid

gästkrönika Det kan inte vara rimligt att låta läkare sköta råd om egenvård som om de vore avancerade medicinska bedömningar. Det är inte kostnadseffektivt, etiskt försvarbart eller patientsäkert, skriver läkaren Helena Dreber.

Vi har kommit in i Vabruari – nätläkarbolagens högtid. Deras bilder med förkylda barn som gapar in i en mobiltelefon har blivit ett återkommande inslag på reklampelarna den här tiden på året. Varje nätläkarkontakt kostar oss skattebetalare 500 kr om det går via det så kallade utomlänsavtalet. För den enskilda individen som söker lätt blir det däremot lätt gratis eftersom besöket ingår i högkostnadsskyddet för vuxna, och är gratis för barn. Som skattebetalare blir man ju såklart nyfiken på vad besöken de facto ger oss invånare. Faktum är att vi inte har någon aning. Ansvariga politiker har valt att inte ta reda på det, trots att verksamheten saknar evidens. [1]

Däremot har studier visat att invånare som söker nätläkare söker oftare till fysiska vårdcentraler än andra invånare. Det är därmed oklart om nätläkarkonsultationer de facto avlastar övrig sjukvård, något som ofta hävdas i dess försvar. [2]

Ingen kan ifrågasätta att tjänsterna är populära och därmed fyller något typ av behov. Men är det verkligen medicinska behov, som kräver läkarbedömning, som uppfylls? Jag har ställt mig denna fråga om och om igen sedan nätläkartjänster introducerades. Jag får verkligen inte ihop min vardag som allmänläkare på en vårdcentral med de bedömningar som nätläkarna säger sig kunna göra. Vid så gott som alla mina patientbesök behöver jag både möta och undersöka dem fysiskt för att ställa diagnos, men också utesluta viktiga alternativa diagnoser. Någonting är helt klart murket i den svenska nätläkarvården.

Vad som blir billigast i längden är höljt i dunkel.

Låt mig ge er några fingerade typexempel som jag regelbundet stöter på när jag läser journalanteckningar från digitala vårdgivare:

• Patient A surfar in med symtom på urinvägsinfektion. Nätläkare skriver ut antibiotika. Vad nätläkaren sällan tar reda på är om urinvägsinfektionen är återkommande och därmed ska utredas och i vissa fall behandlas på annat sätt än ”vanlig” urinvägsinfektion”. Eller om symtomen är orsakade av annat, såsom smittsamma könssjukdomar eller cancer i urinvägar.
• Patient B surfar in med önskemål om receptförnyelse av blodtrycksläkemedel (eller uppmuntras till att förnya det genom nätläkare på sitt lokala apotek). Nätläkare trycker på en knapp, som om det vore automatiserat, och receptet utfärdas. Motsvarande tjänst hos fast allmänläkare innebär ofta ett årligt fysiskt besök med blodprovstagning samt en genomgång av symtom kopplade till annan hjärt-kärlsjukdom, liksom en koll att inga nya läkemedel tillkommit som kan interagera med blodtrycksläkemedlet.
• Patient C surfar in med önskemål om sömnmedicin. Nätläkare skriver ut en icke-beroendeframkallande sömnmedicin, till synes utan funderingar kring vad sömnproblemen kan bero på, och riskerar därmed missa underliggande psykisk ohälsa, stressbesvär eller beroendesjukdomar.
• Patient D surfar in med halsont varpå nätläkaren förskriver antibiotika för halsfluss, trots rekommendation från Strama (Strategigruppen för rationell antibiotikaanvändning och minskad antibiotikaresistens) att antibiotika ej bör förskrivas vid digital bedömning av halsfluss. [3] Nätläkaren kan felaktigt behandla virusinfektion med antibiotika samt missa både allvarlig halsböld, körtelfeber och cancer i halsmandlarna.

Det kanske inte låter så allvarligt – några recept hit eller dit, några missade diagnoser hit eller dit. Det är väl bra att kunna få ut sina läkemedel snabbt, och det är väl bra att snabbt kunna få hjälp för enkla besvär? Jo, visst, men det är inte lika bra om urinvägsinfektionen eller halsflussen visade sig vara något annat, eller diagnoser såsom diabetes försenas för att blodtrycksrecept skrivs ut kors och tvärs av olika nätläkare som inte gör en samlad bedömning. Dessa systembiverkningar är i normalfallet ingenting som den enskilda patienten märker av, i alla fall inte på kort sikt. Därför kan systemet fortgå. Alla blir nöjda – patienten får sina recept och politikerna erbjuder medborgarna lättillgänglig vård.

Nätläkarbolagen har också lyckats sälja in att läkarbesök blir billigare hos dem än vid en fysisk kontakt. Det torde vara ganska enkelt att se att de i samma andetag blandar ihop äpplen med päron: Som vi sett i typfallen ovan så kan en läkare via video eller chat inte göra lika mycket som vid ett fysiskt besök; diagnossättningen blir osäker, och framförallt så kan läkaren inte utesluta viktiga alternativa diagnoser, eller bedriva utredning på ett seriöst sätt. Vad som blir billigast i längden är höljt i dunkel.

Sammanfattningsvis verkar det rimligt att ansvariga politiker intresserar sig för vad vi faktiskt får ut av de digitala besöken, och vad som riskerar att fördröjas. Det kan inte vara rimligt att vi fortsatt låter läkare, som har en av Sveriges längsta och dyraste utbildningar, sköta fall som oftast handlar om rena egenvårdsråd som om de vore avancerade medicinska bedömningar. Det är knappast kostnadseffektivt, etiskt försvarbart eller patientsäkert att låta nuvarande system fortgå.

Nyligen meddelade Västra Götalandsregionens politiska ledning att de vill sluta betala för nätläkarbesök utanför regionen. Ett slukhål av skattepengar som försvinner till icke-prioriterad vård kan därmed förhoppningsvis stoppas. Gott så. I slutändan är det bara politiker som kan sätta stopp för oseriös sjukvård som inte följer vetenskaplig evidens.

Låt oss också hoppas att nätläkarnas olat att ta betalt för dessa egenvårdsråd, enkla receptförnyelser och ofullständiga utredningar inte sprider sig till de fysiska vårdcentralerna för att politiker vill fortsätta erbjuda snabba kontakter med läkare även när det inte behövs. Då är inte mycket vunnet. De digitala möjligheterna är långt mycket större än så.

Helena Dreber är specialistläkare i allmänmedicin

Referenser

[1] Medicinsk bedömning och diagnostik av nytillkomna symtom via digitala vårdbesök, HTA-enheten CAMTÖ. Rapport 2018: 13.Region Örebro

[2] Ellergård LM et al, Läkartidningen, 2019;116:FSWP

[3] Rekommendationer för kvalitetsindikatorer vid digitala vårdmöten. Programråd Strama. 2017