Söndagskrönika Varför väntar vi i flera veckor eller år för att sätta oss ner och skriva det som vi borde ha gjort för längesen? Vi känner oss skyldiga motparten ett svar. Men lugn, nu kommer Email Debt Forgivness Day.
Av: Tanvir Mansur
“Hey, sorry, I was in the shower.” Så skrev studenten Josh Avsec i ett Tinder-meddelande till tjejen som han matchade med, Michelle Arendas.
De pluggade på samma universitet i USA och matchade med varandra 2014. Hon hade först bett om ursäkt för att hon glömde svara honom: “Hey, sorry, my phone died”.
De väntade flera månader med att svara på den andras meddelande, och sade sen förlåt med nån rolig bortförklaring. Han hade tenta, hon satt på föreläsning. Så höll skämtet på i tre år utan att de hade träffats. TV-programmet Good Morning America såg Joshs virala tweet om chatten som gick i snigelfart, och förde ihop paret på TV. Det inslaget blev också viralt. Tinders PR-avdelning såg en möjlighet, och betalade en resa för Michelle och Josh till Maui. Hela världen hejade på det här paret.
Jag har flera brevvänner i min inkorg som jag bara plötsligt slutade skriva till för tio år sen
Det finns mängder av artiklar på temat “How long should I wait to reply to a text?”. Men vad händer när klockan tickar och du slutar skicka ett svar?
Alla har väl nåt mejl eller meddelande som de inte har besvarat på flera månader eller år? Där blotta tanken på att skriva klart meddelandet kanske skapar ångest, och där det blir svårare för varje vecka som går. Att bara försvinna från en konversation brukar kallas ghosting, men det förutsätter att den du skriver med frågar “vart du tog vägen?”.
Det här är något annat. Det är en mejlskuld som bara växer. Jag har flera brevvänner i min inkorg som jag bara plötsligt slutade skriva till för tio år sen, eller såna som aldrig svarade mig. Eller den där uppsatsen jag aldrig lämnade in, och handledaren som fortfarande väntar på en förklaring. Eller att jag inte beklagade sorgen när en väns familjemedlem gick bort.
Varför väntar vi flera veckor eller år för att sätta oss ner och skriva det som vi borde ha gjort för längesen?
På ett sätt låter det som vanlig prokrastrinering. Det finns massor av saker som behöver fixas. Byta ut den där glödlampan i förrådet, skicka in skattedeklarationen i tid. Vad är det som händer när vi skjuter upp?
Enligt vissa forskare är prokrastinering ett sätt att ventilera stress.
En gång hade jag kopierat papper på bibloteket i Hässelby, och när jag hade åkt i tio minuter på tunnelbanan därifrån kom jag på att jag hade glömt att betala 20 kr för kopiorna. Jag kunde inte göra nåt annat än att åka tillbaka, hela vägen till biblioteket, för att betala. Annars hade det här gnagt i mig resten av livet. Och jag hade påmints om det varje gång jag kom till Hässelby: “Där är jag skyldig pengar”. Bibliotekarien blev förvånad när jag kom tillbaka med en tjugolapp i handen.
På samma sätt fungerar våra obesvarade meddelanden. Men det är något annat än att vara skyldig pengar. För det handlar om relationen till andra människor. Ju längre tiden går, desto mer känner vi oss skyldiga motparten ett svar. Även om den personen har slutat bry sig och gått vidare med livet.
Den 31 maj varje år firas “Email Debt Forgiveness Day”, där du får svara på det där gamla mejlet och ignorera tiden som har passerat, helt utan skuldkänslor. Du ska alltså skriva som om ingen tid har gått, och inte be om ursäkt eller förklara förseningen. En enkel, men fantastisk lösning. Vi borde framförallt förlåta oss själva för ångesten som väntandet har skapat.
Så vad hände med de två studenterna efter sin resa till Maui? De fick så klart massor av följare på Twitter och Instagram. Michelle Arendas jobbar i dag med kommunikation och Josh Avsec är zoolog. De är inte ihop.
Men de är glada för möjligheterna de fick genom att till slut svara på det där gamla obesvarade meddelandet.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
