Krönika Träning har positiva effekter på den psykiska hälsan, men går det att träna bort sorgen efter en separation? Tanvir Mansur har testat.
Klockan är 8, det är en morgon i mars. Jag står i en kall spinningsal. Vasaloppet som visas på TV:n ska precis sätta igång. Jag säger till de andra deltagarna att ”det här ska bli kul!”, även om jag står inför den värsta fysiska utmaningen i mitt liv.
När det här året börjar har jag precis gått igenom en separation, och i samband med det blir jag också varslad och uppsagd på jobbet. Som om det inte är nog, så har jag inte råd att betala för terapi längre. Jag gråter när jag är i stan, när jag viker strumpor, när jag diskar.
Och alla säger: ”Men du måste röra på dig!” Det ska vara det bästa sättet att bearbeta sorgen. Så jag ska cykla i 4 timmar, i något som heter ”Vasaloppstrampet”. Frågan är, går det att trampa bort tårarna?
Det var ‘Jag ljuger så bra’, av Linda Bengtzing. Texten kändes som att den handlade om mitt liv. Och jag började gråta, samtidigt som jag trampade
När jag ser affischen på gymmet första gången, skrattar jag bort det. ”Jag skulle aldrig göra nåt sånt”. Dessutom är det bara två veckor kvar. Men så går jag in i omklädningsrummet. Jag frågar killen som har skåpet bredvid mig:
”Tror du att en nybörjare som jag skulle klara av Vasatrampet?”
Han funderar en stund, och svarar:
”Nää, verkligen inte. Det tog mig 20 spinningpass för att jag ens skulle våga anmäla mig.”
Hans svar borde skrämma mig. Men det tänder en gnista istället. ”Challenge accepted”, tänker jag. Jag ska ägna de här två veckorna åt att komma i toppform, på tio spinningpass. Till slut ska jag ska cykla i fyra timmar, och se om sorgen har försvunnit. Samtidigt ska jag dokumentera allt på min nya Youtube-kanal, Tan the Man.
Riksidrottsförbundet säger att rörelse och träning har stora positiva effekter för den psykiska hälsan:
”Träningen förbättrar livskvalitet och stresshantering, stärker självuppfattning och social kompetens. Dessutom minskar fysisk aktivitet oro hos personer som lider av oro- och stressrelaterad sjukdom.”
Så det kan få bort sorgen i min kropp. Jag gör upp en plan för två veckors träning. Det går bra till en början. Men jag påminns om ensamheten när jag måste gå på min avtackning på jobbet. Jag kommer inte träffa de här kollegorna på dagarna längre, och min lägenhet står tom. När det är en vecka kvar blir jag sjuk och lämnar inte lägenheten på flera dagar.
Jag håller på att tappa hoppet, så jag ringer en kompis. Han säger att om jag är symptomfri så borde jag ändå ta mig till gymmet, även om jag inte tränar. Jag gör så, och lyckas ta igen tiden jag har förlorat.
Vi är 20 tappra cyklister, i olika åldrar, på Vasaloppstrampet. Det är flera instruktörer som leder spinningpassen, som sträcker sig över fyra timmar. Vi svettas så mycket att det känns som ett immigt dansgolv. Till slut klarar jag det. Jag känner mig överlycklig. Och utmattad.
”Så du är sorgfri nu?”, frågar min kompis när jag ringer honom.
Det är en sak som jag inte har nämnt. Jag känner en klump i halsen.
”Alltså… under ett av passen på Vasatrampet, så spelade instruktören en låt som jag inte hade någon relation till sen tidigare”, berättar jag. ”Det var ’Jag ljuger så bra’, av Linda Bengtzing. Texten kändes som att den handlade om mitt liv. Och jag började gråta, samtidigt som jag trampade.”
Det känns som ett misslyckande. Min kompis säger att det inte funkar, att träna bort sorgen. Att jag måste ge det tid, och prata med folk om att jag inte mår bra. Så jag börjar ringa mina vänner.
Även om sorgen följer efter mig som en skugga, så känner jag att skuggan blir ljusare och ljusare, ju mer tid som går. Så länge jag är ute och rör på mig, känner känslorna och berättar hur jag mår, så syns snart inte den här skuggan längre.
Att träna inför Vasatrampet har ändå gjort att jag rör på mig regelbundet. Jag har mer energi, jag sover bättre och jag känner mig gladare. Det går inte att trampa bort tårarna, men det är okej.
Det är okej att skratta, och det är okej att gråta. Det finns inga regler för hur man ska sörja.
Jag rekommenderar ingen att träna inför Vasatrampet på två veckor. Om du ska göra det, gör det i den takt som känns bra för dig. Och detsamma gäller att bearbeta sorg. Gör det i den takt som känns bra för dig.
Tanvir Mansur
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
