”Mina ben gör så ont. Jag har varit tvungen att springa så mycket.” Orden är nioårige Hassans. Hassan kommer från Afghanistan och bor sedan ett halvår i Aten. Anledningen till att hans ben värker är att Hassan och hans mamma tvingats springa för livet undan den fascistiska mobb som under flera dagar i förra veckan attackerade migranter i centrala Aten.
Efter att grekiska medier spridit uppgifter om att förövarna till ett rånmord var ”mörkhyade” tog organiserade fascister och nynazister över gatorna i Atens migrantkvarter och spred skräck och våld omkring sig. Enligt nyhetsbyrån AP har minst 25 personer förts till sjukhus, en person har dödats. Skyltfönster och affärer har slagits sönder, bostäder vandaliserats, alltmedan polisen till synes tittat på.
Huruvida anklagelserna om rånmordet ens är sanna är oklart, enligt grekisk polis finns inga misstänkta. Som svar på polisuppgifterna om att en person dödats av det rasistiska våldet arrangerades en öppet nynazistisk marsch.
Att situationen för migranter, med eller utan papper, är vedervärdig i Grekland är ingen nyhet. Gång på gång får landet kritik för sin behandling av asylärenden och -sökande: människor tvingas leva på gatan eller i överfulla baracker, saknar rättigheter och behandlas som ohyra av det omgivande samhället.
Det är heller inte första gången migranter och/eller människor som ser ut att ha andra rötter än grekiska attackeras. I sin landrapport över Grekland 2011 slår Amnesty International fast att det rasistiska våldet har ökat stadigt under de senaste åren – och att det finns tecken på att polis och rättsväsende inte tar dessa attacker på allvar. Snarare underblåser polisen rasismen genom att regelmässigt riva migranters ”olagliga” läger och utsätta flyktingar för misshandel.
Allvarlig, för att inte säga alarmerande, är den europeiska tystnaden kring den senaste tidens händelser. Några dagar innan de senaste attackerna kastade någon in en brandbomb i en moské efter att först ha ritat ett hakkors på fasaden, ett övertydligt tecken på den fatala kombinationen ekonomisk kris och öppen rasism som rider det grekiska samhället.
Moskébranden och rasistattackerna har det rapporterats om i Sydafrika, i Australien och till och med i anrika Washington Post, medan tystnaden i Sverige och Europa har varit monumental.
Att europeiska ledare och medier inte sparar på brösttonerna när det kommer till Greklands ekonomi, medan man under tystnad förbiser pogromer och nynazistiska demonstrationer i centrala Aten är en händelse som ser ut som en mycket obehaglig tanke.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
