Vad vill egentligen Grön ungdom?

De gröna vill vara för allt som är bra och emot allt som är dåligt. Resultatet blir minst sagt spretigt.

I dag öppnas Grön ungdoms 30:e årsmöte. Som de flesta andra i den åldern, har organisationen någon form av 30-årskris.

Men i Grön ungdoms fall handlar det så klart inte om att göra en svensk klassiker. Nej, äntligen är det dags för Miljöpartiets ungdomsförbund att skaffa sig en egen politisk plattform.

Förslaget till politisk plattform har tagits fram av elva olika arbetsgrupper, fristående från styrelsen. Och det märks.

Grön ungdom vill bland annat skapa en arbetsmarknad »där individualitet, frihet och flexibilitet ges företräde framför stelbenta system och gamla synsätt«. Det kan endast tolkas som, om inte ett avskaffande, i alla fall ett uppluckrande av den svenska modellen.

Under demokratiavsnittet vill däremot organisationen ge individer större makt över sina liv. Hur större makt över sitt arbetsliv ges i ett kollektivavtalslöst tillstånd, återstår för den gröna rörelsen att bevisa.

Motsägelser som dessa finns det fler av i Grön ungdoms politiska program. I ekonomiavsnittet går det att läsa:

»Medborgarnas efterfrågan styr, utan att det krävs politiska beslut. En fungerande marknad hotas dock av kapitalism när alltför mycket makt och pengar samlas på ett ställe.«

Den ambivalenta politiken är ett arv från moderpartiet.

Kanske ligger det i den gröna ideologin att kunna peka åt alla håll samtidigt. Med en ideologi som bygger på tre solidariteter (med djur och natur, kommande generationer och världens alla människor) tycks det saknas ett övergripande mål för vad man som parti vill med samhället och de människor som ska leva däri.

När jag, för snart fyra år sedan, läste utkastet till det som nu är Miljöpartiets partiprogram fastnade jag vid en mening i avsnittet om ekonomi som sa något i stil med att partiet är »för det som är bra och emot det som är dåligt«.

Den meningen är förvisso struken nu, men sammanfattar Miljöpartiet ganska bra. Förutom några tydliga ståndpunkter i fråga om migration, miljö, fred och jämställdhet (vilket avspeglar de rörelser partiet är sprungen ur) är det svårt att veta var Miljöpartiet kommer landa när nya frågor dyker upp på dagordningen.

Men åter till Grön ungdoms årsmöte. För det ska väljas två nya språkrör. Och här har valberedningen valt att bryta ny mark: De föreslår två kvinnor till språkrörsposterna.

De två representanterna sägs företräda var sin falang inom Miljöpartiet – Hanna Lidström till vänster och Klara Lidman till höger. Av de manliga kandidaterna sägs Alrik Altwall vara vänsterkandidaten och Mårten Roslund den till höger.

Sveriges spretigaste parti kan få ett ungdomsförbund som sätter ner foten i vänster-liberal-frågan. Eller så väljer Grön ungdom den gyllene medelvägen – en representant från varje sida – och fortsätter att bana väg för ett Miljöparti som är för det som är bra och emot det som är dåligt.