När utbildning görs till en produkt och skolor till ett varumärke förväntas lärare vara lojala mot varumärket och eleverna betraktas som konsumenter. Så ska vi inte ha det, skriver Daniel Vencu Velasquez Castro, studieledare SSU Stockholm.
Skolor fungerar idag som ett företag där fokus inte ligger på huruvida en elev får den utbildning denne har rätt till utan snarare är centrerad kring frågan om vilka elever som stärker skolans varumärke.
Ett system som ger vinst och marknadsintressen högre vikt än elevers skolgång är ett system som inte ämnar ge elever de förutsättningar de behöver för att möta framtiden.
Men visst låter det bra med ett system där alla elever får välja var de ska gå i skolan baserat på dennes intressen eller?
Problemet är när elevernas intresse enbart tas i beaktande i syfte att locka dit «rätt« typ av elever och inte för att erbjuda bästa möjliga utbildning till varje elev.
Idag konkurrerar skolor om »duktiga« elever som snittar högt i betyg för att det ska få skolans status att höjas, för att i sin tur generera fler sökande elever till den skolan.
Den bästa skolan ska vara den närmaste skolan, i förlängningen ska alla skolor vara de bästa skolorna..
Detta gör att skolor tävlar om vem som kan få flest sådana elever av ekonomiska skäl, även om det betyder att andra skolor går sämre och att eleverna i andra skolor får sämre utbildning.
När det blir helt fritt att välja blir hela skolväsendet en fråga om konkurrens och marknadsföring.
Det leder in på problemet som att det fria skolvalet kommit att vara en av de mest centrala faktorerna till den ökade segregationen i Stockholm, men även i hela landet.
- Elever från resurssvaga områden och hem hamnar oftast i samma skola och elever från resursstarka hem och områden hamnar även de oftast i samma skolor.
- Elever som kommer från resursstarka hem har oftast möjligheter och en vana vid att vara aktiva och få stöd i sitt sökande efter rätt skola, medan resurssvaga grupper inte alltid får stöd i att leta upp en bra skola eller för den delen veta att i Sverige är inte alla skolor de bästa skolorna, trots avgiftsfri skolgång.
Positivt är dock att utvecklingen i Stockholm har vänt, idag är det fler och fler skolor ute i förorterna som får högre andel elever som går ut årskurs nio med godkända betyg.
Detta är en direkt följd av kommunens satsningar på fler lärare, elevhälsan och att lärarna samt eleverna ska hinna med i den digitala utvecklingen.
Men mer behöver göras. Idag har frågan om att reformera det fria skolvalet varit något som många politiker och tjänstepersoner tryckt på, men det är inte lösningen.
För att ha ett inkluderande system där elevernas utbildning sätts i centrum behöver det fria skolvalet avskaffas.
Det behöver ersättas med ett system som inte tvingar skolor att konkurrera mot varandra och som skapar förutsättningar för varje elev att få den bästa möjliga utbildningen. Var en bor eller vilka ens föräldrar är ska aldrig vara avgörande för elevers utbildning.
Den bästa skolan ska vara den närmaste skolan, i förlängningen ska alla skolor vara de bästa skolorna.
När frågan om vinster i välfärd kommer upp får vi inte glömma bort att det fria skolvalet är en av katalysatorerna för oseriösa aktörer i välfärden.
Daniel Vencu Velasquez Castro är studieledare SSU Stockholm.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
