Våga göra något åt vinsterna i skolan

Låt 2018 bli året då vi gör något åt vinsterna i skolan, som genom friskolereformen blivit en marknad där kvaliteten utarmats av jakten på vinst och kamp om elevernas skolpeng.

En tanke med friskolereformen från 1992 var att kunna möjliggöra pedagogisk och organisatorisk mångfald inom skolan.

Den fina tanken var att elever såväl som profession skulle blomma ut på valmöjligheternas vidsträckta fält, som till exempel föräldra- och personalkooperativ eller idéburna organisationer skulle kunna erbjuda.

26 år senare är skolan framför allt en marknad där stora privata aktörer slåss om elevernas skolpeng och mindre icke vinstdrivande aktörer marginaliseras. En konsekvens är tvärtom mot den önskade att skolsegregationen blivit stor och skolresultaten låga.

I en ny LO-rapport, Skolindustrin – Hur mångfald blev enfald, beskriver journalisten Kent Werne hur skolvalet och skolpengssystemet blivit en kassako för privata skolföretag som bygger sin verksamhet på att vara vinstdrivande, särskilt gäller det de stora koncernerna, som har utarmat svensk skolas kvalitet.

Rapporten är häpnadsväckande läsning om vart våra skattepengar går.

Vinstdrivande företag betyder att det man driver (skolor i detta fall) har som primärt syfte att skapa vinst. Inte att utbilda elever alltså, utan att skapa vinst till ägarna.

• 61 procent av alla fristående grundskolor och 87 procent av alla fristående gymnasier var vinstdrivande bolag 2016, enligt LO–rapporten.

De fem största koncernerna 2016 var AcadeMedia, Internationella Engelska Skolan, Thoréngruppen, Kunskapsskolan, och Vindora (tidigare Praktiska gymnasiet).

• 2007 omsatte dessa sammanlagt 3,6 miljarder, vilket var 18 procent av de skattemedel som gick till fristående aktörer. 2016 hade koncernernas omsättning ökat till 12,9 miljarder och 30 procent av den privatdrivna andelen.

Vinsterna möjliggörs av våra skattepengar (skolpengen) som sedan förvaltas genom låg lärartäthet och ett elevunderlag som består av en större andel barn med långutbildade föräldrar.

Vinsterna går till aktieägarna, till att expandera koncernens skolverksamhet eller till att betala räntor på uppköpslån.

Vilket annat land än Sverige tillåter privata ägare att plocka ut obegränsade vinster från skattefinansierad skolverksamhet? Inget.

Svenskt Näringsliv har kallat LO:s utspel om friskolor för oseriöst. Det är snarare Svenskt Näringsliv som är både oseriöst och alarmistiskt när man bemöter fakta med skrämselpropaganda som att »Internationella Engelska Skolan har 150 000 elever i kö och uppvisar goda resultat. På vilket sätt skulle den svenska skolan bli bättre av att valfriheten stryptes och att Internationella Engelska Skolan tvingades lägga ner?« som Tobias Krantz (före detta högskole- och forskningsminister (FP) i alliansregeringen) skriver.

Retoriken för att behålla vinstdriften i skolan är helt absurd.

• Nej, ett vinstförbud skulle inte tvinga de allra flesta friskolor att lägga ner. Nej, valfriheten skulle inte bli ett minne blott.
• Men ja, det skulle äntligen bli slut på att skattepengar förvandlas till privata vinster, istället för att gå till elevers utbildning.

Saken är enkel. Vilket annat land än Sverige tillåter privata ägare att plocka ut obegränsade vinster från skattefinansierad skolverksamhet? Inget. Låt 2018 bli året då vi vågar göra något åt det.