söndagskrönika Socialdemokraterna har en klassisk vänster-högerfråga att använda inför EU-valet. Problemet är att många inte vet vad som menas med ett socialt Europa.
I dag är det upptakt inför EU-valet i maj på Socialdemokraternas kongress i Örebro. I samtliga fem tidigare val har partiet hamnat en bra bit under resultaten i riksdagsvalen.
Kanske kan man bryta den trenden nu. Några saker talar för det.
Det finns ett större allvar denna gång. Den växande högerpopulismen är en fara för demokratin och de värden vårt samhälle bygger på. Klimathotet visar hur livsnödvändigt internationellt samarbete är, inte minst inom EU.
Vidare har britternas beslut att lämna EU inte fått andra att följa efter. I stället har det folkliga stödet för EU ökat. I Sverige har det aldrig varit så stort som nu. Ja eller nej till EU splittrar inte längre vare sig landet eller Socialdemokraterna.
Det ökar möjligheten för att sakfrågorna och de ideologiska skillnaderna kommer i fokus. Enligt en undersökning som Sveriges radio gjort är arbetstagares rättigheter och det sociala Europa den fråga som mest skiljer partierna åt. I Europaparlamentet röstar de rödgröna partierna i allmänhet för förslag inom detta område och de borgerliga samt Sverigedemokraterna nästan alltid mot. Det är bra upplysning för väljarna.
Socialdemokraterna har här en klassisk vänster-högerfråga att gå till val på. Problemet är att många inte vet vad som menas med ett socialt Europa. Ibland talar vi istället om löntagarnas eller medborgarnas Europa.
Mycket handlar om allmänna mål och ambitioner, som den sociala pelaren som antogs vid det extra EU-toppmötet i Göteborg 2017. Men lagstiftning i sociala frågor inom EU får bara gälla arbetslivet och löntagarnas rättigheter, inget annat. Syftet är att skapa ordning och rättvisa på den gemensamma arbetsmarknaden och att motverka social dumpning. Det gäller arbetsmiljö, rimliga arbetstider, rättigheter vid deltidsjobb, rätt till föräldraledighet, till information och samråd med mera.
Att lämna fältet fritt för medlemsländerna att ha vilka arbetsmarknadslagar som helst skulle ha lett till kaos.
Det får bara vara minimiregler eller motsvarande kollektivavtal. Man kan tycka att lagarna eller avtalen är bra eller dåliga, men ingenting hotar svensk modell eller välfärd som det påstås från borgerliga partier.
Det är inget nytt. EU har alltsedan starten haft en social dimension. När man tog de första stegen med Kol- och stålunionen i början av femtiotalet fanns också ett program för stöd till de arbetstagare som drabbades när produktion lades ner eller rationaliserades. Romfördraget 1957 innehöll kravet på lika lön mellan män och kvinnor. Därefter har ambitionerna stärkts i takt med det ökade samarbetet och den tekniska och ekonomiska utvecklingen.
Den inre marknaden, som inte minst borgerliga politiker hyllar, hade inte blivit av utan en social dimension. Det hade aldrig gått att införa fri rörlighet för kapital och företag om detta inte balanserats av gränsöverskridande rättigheter också för arbetstagarna. Att lämna fältet fritt för medlemsländerna att ha vilka arbetsmarknadslagar som helst skulle ha lett till kaos.
Vad EU får och inte får lagstifta om bestäms av fördraget. I artikel 151 (EUF-fördraget) slås fast att medlemsländerna har det yttersta ansvaret för socialpolitiken. Endast i vissa frågor kan EU fatta beslut, nämligen på nio områden som gäller arbetslivet, från hälsa och säkerhet till jämställdhet mellan män och kvinnor på arbetsplatsen.
Lissabonfördraget godkändes för tio år sedan när Sverige styrdes av den borgerliga alliansregeringen. Inte bara det, Sverige var ordförandeland och statsminister Fredrik Reinfeldt tog åt sig en stor del av äran för att det kunde antas, inklusive den sociala dimensionen.
Frågan är varför motståndet inom den svenska borgerligheten är så stort. Till exempel de tyska kristdemokraterna är starka anhängare av ett socialt Europa, medan svenska KD är närmast hatiska. Centern vill att EU ska ha regler för att skydda djuren, men inte arbetare.
Socialdemokraterna har alla skäl att stå upp för ett socialt Europa i den kommande EU-valrörelsen.
Tommy Svensson, skribent och tidigare sakkunnig i EU-frågor på UD och chef för de svenska fackens Brysselkontor 2008–2011.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
