Vågar vi be en bön för Bitcoin?

Decentraliserade och krypterade identiteter och valutor är inte bara morgondagens kommunikation och rikedom, det kan även vara vägen till ett politiskt engagemang som är digitalt organiserat. 

64 slumpmässiga tecken dyker upp på skärmen. Strängen av data är en pusselbit för att säkerställa din identitet online. Ytterligare en serie med siffror och tecken låser upp den specifika blockkedja som kommer åt kontot med så kallade kryptovalutor. Bitcoin är den mest kända, Ethereum en annan.

För en utomstående framstår marknaden med kryptovalutor och dess bakomliggande infrastruktur, blockkedjan, som programmerad häxkonst. En sluten marknad bortom kontroll och insyn. Ändå är det sannolikt här nyckeln till morgondagens sätt att kommunicera ligger. Och morgondagens rikedomar.

Det senaste året har vissa valutor ökat med tusentals procent i värde. Stora risker och snabba pengar lockar alltfler till kryptovalutans hägrande land. Den mest kända tillämpningen är just valutor som värderas och spekuleras, inte olikt en traditionell finansmarknad. Skillnaden ligger i att själva spekulationen utförs genom komplexa matematiska algoritmer som beräknar dagens värde i relation till valutans hela historia. Varje transaktion utförs i block eller serier av data – blockkedjor.

Tänk om decentraliserade och krypterade identiteter tar tillbaka makten från globala företag och gör att vi kan ställa krav.

Men tekniken tillåter också lagring av identiteter, e-post och dokument. Det möjliggör i sin tur förenklad identifiering. Det speciella med blockkedjan är att den, för första gången, möjliggör överföringar och identiteter utan någon av de traditionella institutionerna vi är vana vid. Ingen bank eller myndighet har bekräftat att du är du. Och ingen äger själva plattformen eller arkitekturen som den vilar på. Ethereum styrs exempelvis mer som ett nätverk än ett företag, en svärm av noder som samverkar för att systemet ska fungera.

Vad är då grejen med blockkedjan, varför ska den bredare allmänheten bry sig? Enligt förespråkarna rymmer tekniken en demokratisk potential, en möjlighet att decentralisera inte bara internet utan också sättet vi kommunicerar. Annorlunda uttryckt: tekniken kan i teorin ge oss makten över våra internetliv från jättar som Facebook och Google.

Men det förutsätter att tekniken tillämpas på rätt sätt. Den mest kända blockkedjan, Bitcoin, har nått allmänheten just för att den liknar en traditionell spekulationsbubbla. På crack. Den oreglerade och otyglade spekulationen har skapat extremt snabba växlingar — och risker. Liksom alla marknader. Just därför vore det ett misstag att stirra sig blind på kryptovalutorna i sig.

Visst finns det digitala utopiker som när anarkokapitalistiska drömmar om en global marknad utan samhällelig inblandning. Och i deras ögon är det magiska mynt som kan rädda världsekonomin. Men det är ett av många möjliga spår. När internet kom till låg vägen öppen för hur tekniken och arkitekturen kunde tillämpas. Även då var drömmarna stora – liksom naiviteten.

Men tänk om blockkedjan ger oss, många människor tillsammans, nya verktyg att organisera oss digitalt. Tänk om decentraliserade och krypterade identiteter tar tillbaka makten från globala företag och gör att vi kan ställa krav. Göra om, koda om. Tänk: globala strejker, omröstningar och alternativa sätt att driva och förverkliga politiska frågor. Det kittlar.

Nu, på tröskeln till den nya teknikens verkliga potential, är det omöjligt att säga vilken riktning utvecklingen tar. Kanske just därför är det viktigare än någonsin att vi greppar både riskerna och möjligheterna. Och att vi organiserar oss för att göra blockkedjan till allas egendom.