Vägen ut ur vansinnet

LEDARE Ett datorspel som vill kasta ljus över ojämlikheten och klimatkollapsen genom att ”tvinga spelaren att tänka till”, har väckt debatt bland spelarna. Politikens snabba förflyttning högerut är djupt destruktiv, menar utvecklaren.

För tre år sedan twittrade den japanske spelutvecklaren Hideo Kojima ett kryptiskt meddelande som en ledtråd till omvärlden om hans kommande spel, ”Death Stranding”. Något om ett rep och en pinne. Nyfikna fans runt om i världen förstod ingenting. Senare utvecklade Kojima tankefiguren genom att förklara att objekten representerar mänsklighetens första uppfinningar. Pinnen behövdes för att ”hålla farliga saker på avstånd”, repet för att skydda det viktigaste.

Under veckans Gamescom, årets största datorspelsmässa, lyfte den hemlighetsfulle Kojima ytterligare på locket. Genom nästa spel vill han väcka frågor om det som han ser som en fragmentisering av människor och en polarisering av samhällen. Själva idén om gränsen som konstruktion sätts under lupp. Vad är det som förenar oss, vad delar och splittrar?

Själva idén om gränsen som konstruktion sätts under lupp. Vad är det som förenar oss, vad delar och splittrar?

Målet i spelet är att knyta samman tidigare isolerade samhällen och städer. Greppet är intressant därför att det närmar sig en avgörande fråga för nu- och framtid: hur en gemenskap ser ut, vilka som ingår i den.
Kulturen, hur den än tar form, har tacksamt skildrat det dystopiska tillståndet och livet bortom den stora katastrofen. Från zombier till naturkatastrofer – det senaste decenniet har varit ett snacksbord av kollapsskildringar.

Men frågan om hur vi bygger upp något nytt, vilken väg vi väljer som samhälle, tas sällan upp. Det slutar ofta när det börjar bli riktigt intressant. Verklighetens varsel om klimatkatastrofen – smältande glaciärer på Island och massiva bränder i Amazonas och Sibirien – ställer andra krav.

Vi har helt enkelt inget val.

Greta Thunbergs outtröttliga engagemang väcker rubriker och konfronterar ekonomiska och politiska makthavare inför det obekväma: vi kan inte ha det så här. I den kompromisslösa klimatskildringen ”Den obeboeliga planeten – livet efter uppvärmningen”  hamrar David Wallace-Wellsin tesen att rädslan är vår viktigaste motor. Just därför är kulturens sprängkraft lika viktig som politikens handlingar, menar han.

Men svaret på klimatapokalypsen är varken rosenskimrande optimism inför teknologins triumfer eller blekgröna reformer på marginalen. Hur vi organiserar samhället, vår tids specifika form av kapitalismen, är problemet. Annorlunda uttryckt: vi löser inte upp klimatets gordiska knut utan att angripa det systematiska vansinne som möjliggjort ekonomisk och ekologisk rovdrift.

Hideo Kojimas tidigare alster är strösslade med budskap och frågor om klass, klimat, genus och rasism. För spelaren är upplevelsen att likna vid ett pussel att bygga till en helhet. Nu vill Kojima kasta ljus över ojämlikheten och klimatkollapsen genom att ”tvinga spelaren att tänka till”. Politikens snabba förflyttning högerut är djupt destruktiv, menar han.

Trots att ”Death Stranding” ännu inte finns att köpa har spelet redan väckt livliga diskussioner om dess filosofiska teman. Trådar på forumet Reddit fylls av inlägg om klimatfrågan, människans roll i morgondagens gemenskap – och inte minst vad som händer bland oss just nu.

Insikten om att det förflutnas handlingar skapar revor i vår egen tid, liksom att det vi gör just idag är reliefer till morgondagen, knyter ihop klimatfrågan med jämlikheten. Migrationen är kopplat till kapitalismen – och klimatet. Klimatet är kopplat till migrationen – och kapitalismen.

Att agera på den insikten, att vi behöver en systemkritisk omställning, är direkt avgörande. Vill vi kunna leva tillsammans även i morgon måste repen mellan oss helt enkelt bli fler.