Främlingsfientliga AfD:s hätska retorik har öppnat en flank till höger om kristdemokratin i Tyskland. Den kan bara stängas genom en politik för social sammanhållning.
I söndags röstades partiet Alternative für Deutschland (»Alternativ för Tyskland«) in i den tyska förbundsdagen med ett vrål. »Vi ska JAGA Frau Merkel« brölade AfD:s toppkandidat Gauland inför jublande anhängare. »Vi tänker inte förlora Tyskland till en invasion av utlänningar med en främmande kultur«.
AfD började som ett parti för nyliberala EU-skeptiker, för tyskar som inte ville att deras skattepengar skulle gå till skuldlättnader åt det krisdrabbade Grekland, och lyckades få drygt fyra procent i valet 2013.
Men sedan hösten 2015 har AfD:s politiska program nästan uteslutande kretsat kring invandring.
Media har granskat AfD lika kritiskt som alla partier, och varit noga med faktakollen, men har – kanske oavsiktligt, kanske med nödvändighet – gett AfD:s hårresande uttalanden och därmed invandringsfrågorna ett oproportionerligt stort utrymme.
Ett exempel är den enda och hårt regisserade TV-sända debatten mellan Merkel och socialdemokraternas Martin Schulz, där över hälften av tiden ägnades åt flyktingfrågor och invandring, trots att partiernas åsikter i dessa frågor inte skiljer sig så mycket åt.
Den sörjiga undervegetationen av alternativa media och falska nyheter har också bidragit till AfD:s framgångar. Säkert är det en anledning till att Facebooks grundare Zuckerberg nu beslutat att sätta stopp för ”dark ads” eller dolda annonser som gör det möjligt för hemliga trollfabriker att sprida dynga. I en intressant sammanställning visar Buzz Feed att 7 av de 10 mest spridda artiklarna om Angela Merkel på Facebook under 2015 och 2016 var falska.
Men många har menat att anledningen till att AfD kunnat växa sig så starka på så kort tid är de utgjort den enda verkliga oppositionen mot Angela Merkels flyktingpolitik. I den förbundsdag som valdes 2013 fanns bara fyra partier: regeringskoalitionens CDU/CSU och socialdemokratiska SPD, samt vänsterpartiet Die Linke och miljöpartiet Die Grüne.
Över hälften av tiden i TV-debatten ägnades åt flyktingfrågor och invandring, trots att partiernas åsikter i dessa frågor inte skiljer sig så mycket åt.
Samtliga partier som sympatiserade med Merkels beslut att göra ett undantag från Dublinförordningen i september 2015, och tillåta att människor på flykt som annars riskerat att fastna i Viktor Orbans Ungern fick resa vidare med tåg till München och andra tyska städer.
Ställda inför kaoset på Budapest järnvägsstation, och människor som börjat gå till fots längs med motorvägen västerut, var det rimligt att som Merkel säga »vi klarar det«, vi kan skapa en välkomnande kultur, en »willkommenskultur«.
Bilder på hundratals och ibland tusentals människor, ofta män, som kom resande med tåg eller bussar över gränsen och till överfulla mottagningscentra skapade oro (påeldad av händelserna på nyårsnatten i Köln och flera terrordåd under 2016). Den oron kunde utnyttjas av AfD. Inte minst i det ekonomiskt eftersatta östra Tyskland.
Men det är inte sant att AfD var de enda som kritiserade Merkel för hennes position i flyktingfrågan. Den mest röststarka oppositionen kom från hennes eget systerparti CSU, och dess ordförande Horst Seehofer.
Seehofer började redan hösten 2015 kräva en övre gräns för antalet människor som skulle tillåtas söka asyl i Tyskland. En gräns som skulle strida mot såväl den tyska författningen som FN:s flyktingkonvention och principen om non-refoulement: förbudet mot att skicka tillbaka människor som riskerar tortyr eller förföljelse.
Han har upprepat detta krav med allt högre tonläge ända sedan dess. Men detta har inte heller bromsat AfD. I Seehofers Bayern fick AfD 12,4 procent av rösterna, alltså bara marginellt mindre än de 12,6 procent de fick totalt.
CSU har under hela sin historia berömt sig om att vara ett mycket brett mitten-höger parti. »Till höger om oss finns endast väggen« som CSU:s mångordiga ordförande Franz-Josef Strauß deklarerat. På valnatten konstaterade hans efterföljare Seehofer att »vår högra flank är öppen«.
Men den flanken kan bara stängas med anständig politik för social sammanhållning. Det är erfarenheten av det tyska valet: att vråla med i den främlingsfientliga kören stärker bara den rädsla och det hat som är AfD:s livsluft.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
